Cramping my style

18 maj 2017

Höstblåsor. Väldigt oplanerat. Olägligt och Ovälkommen. Att få höstblåsor i slutet av maj talar för hur usel våren har varit. Eller det var tills idag när sommaren plötsligt dök upp, men tyvärr är den en vecka sen. För förra fredagen fick lillkillen feber men den gick över efter ett dygn och sen kom några få utslag i armvecken men vi tänkte inte mer på det. Sen i söndags fick Viola feber. Den höll även den i sig ett dygn och sedan kom utslagen. När jag lämnade Harry hos sin dagmamma på tisdagen fick jag reda på att det gick höstblåsor. Inte hört talas om det tidigare. Googlade när jag kom hem och det stod klart och tydligt - en lindrig sjukdom som drabbar barn.... och mig. Ja, för det finns ju en liten risk för vuxna att också få det. Och ni som läser min blogg vet om att jag brukar vara duktig på att hamna i marginalen.

I tisdags hade jag frossa från efter lunch till midnatt. Kunde inte röra mig så mycket jag skakade. Kämpade mig förbi det bara för att få extremt mycket utslag. Som kliar, så enormt. Jag har dem även på fingertopparna så att jag knappt kan skriva. Ta saker eller äta godis. Förstår ni hur hemskt detta är? Nästan på värre än att föda barn. Ikväll bestämde jag mig för att bli frisk. Det är därför jag skriver det här inlägget. Jag kämpar igenom smärtan varje gång jag trycker ner en tangent med mina känsliga fingertoppar. Det går sådär.

Imorgon planerar jag att fortsätta jobba med Blått blod, rött hjärta. Jag bara måste. Så nu säger jag hejdå till höstblåsor och välkomnar sommaren.

Får inte klia. Ska inte klia. Oj vad jag kliar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar