Följ med, vet ja

25 jan. 2017

Jag har startat en ny blogg. Den senaste tiden har jag velat skriva en del om min graviditet och vardag men inte riktigt känt att den här bloggen är rätt plats för det. Jag vill nämligen att den här sidan ska främst handla om mitt skrivande och det ska inte överglänsas av allt det "andra". Därför bestämde jag mig för att skapa en fristad för att skriva om just min vardag, graviditet och knodd 1 och 2.

Just nu händer inte så mycket på skrivarfronten så titta gärna in på min andra blogg som ni hittar här.


Min nya kärlek

22 jan. 2017

Ibland kan även det materiella göra en oerhört nöjd. I julklapp fick jag den här fina kalendern av min man och direkt när jag såg den rosa lilla boken blev jag överlycklig. När du slår upp den möts du av ett hav av färger. Varje sida en ny dos av glädje. Jobbiga måsten och möten omringas av roliga figurer och typsnitt- kan det bli bättre?  Så nu får den följa med mig överallt. Mycket trevligare att följa sin vardag i den än i mobilen.



Även Harry gillar min nya kalender... 
vilket jag inte direkt skulle beskriva som något positivt ;) 

17.01.27

19 jan. 2017

Det blir verkligen inte alltid som man har tänkt sig. Det är väl charmen med livet, antar jag. Alla dessa svängar som man inte riktigt är förberedd på. Det avgörande blir hur man tacklar dessa. Faller man, orkar man kliva upp igen? Skadar man sig, plåstra man om sig? Kör man samma väg igen och trillar vid samma punkt eller lär man sig och bygger broar?

Jag föll i måndags. Positivt tänkande kan bara ta en så långt, sedan slår naturens makter in. Bebben ville inte röra sig, inte alls. Den sitter "fast" under mina revben och verkar trivas där. Två läkare testade och vred och tryckte på magen. Attans vad ont det gjorde. Hela konceptet är lite underligt, man går i 9 mån och är försiktig med sin mage och sedan kommer det in två personer som trycker med all sin kraft som om det vore normalt. Men inget med vändningsförsöket är normalt och jag är tacksam för att det är över- trots att resultatet inte blev som önskat. Samma dag fick jag dessutom en standardrefusering. Eller en refusering där man uttryckte att genren inte passade förlaget. Skrattar när jag nu tänker tillbaka på måndagen. Sicken j*vla skitdag det var!

Men shit happens. Nu är det som det är, inget jag kan göra åt, varken refusering eller bebis som vägrar lägga sig rätt. Det får blir kejsarsnitt. Är jag rädd för operation och alla de andra otrevliga detaljer som kejsarsnitt innebär? Om jag är. Livrädd. Men det viktigaste är att bebben kommer ut och mår bra, resten får bli historia. Så nästa fredag, den 27/1 är jag upptagen med annat. Då föder jag nämligen barn ;)

Färska tulpaner sätter färg på en grå vardag.




Dags att möblera om

16 jan. 2017

Idag är det V-day, vändningsdagen. Usch, ser inte fram emot att läkaren ska möblera om i magen... men det är väl bara att bita ihop.

Lite siffror. 50 % säger att det gör mer ont än en förlossning, resten tycker knappt att det känns något.
50% av fallen lyckas man vända bebisen, resterande misslyckas man med.

För att ge siffrorna lite perspektiv. Jag kan gå i en grupp på 10 personer och vara den som får en snöboll i huvudet ( har hänt) eller springa i en massa och få fågelbajs i håret (har hänt två gånger) -har köpt trisslott efterföljande timme, men det är som att skit inte har någon effekt på mig. För sju år sedan råkade jag tappa en spegel- japp, jag kommer ihåg det för varje sak som har gått fel sen dess har jag skyllt på det. Att jag nu har avtjänat dessa sju åren gav mig hopp.... tills jag för några veckor sedan tappade en spegel till. Alltså sju år sedan jag tappade en spegel, tappar jag en till. Det ni! Tur? Tveksamt.

Om folk frågar om jag är skrockfull är mitt spontana svar nej, ändå lägger jag inte nycklar på bordet eller går under stegar. Och när den där spegeln gick sönder ringde jag gråtande till min mamma och frågade om jag ska gå i ide de kommande sju åren. Till svar fick jag ett skratt.

Om jag tror att jag kan tillhöra hälften av dem som inte får ont och dessutom lyckas får rätt på bebisen? Med min historik är jag tveksam MEN, 2017 är året då jag är positiv. Jag tänker strunta i om jag lägger nycklar på bordet eller om jag krossar 8 speglar. Jag är chef över min egen tur. Därför kastar jag ut min negativitet och välkomnar in hoppet. Dagens vändningsförsök kommer gå bra! Jag inbillar mig att jag är ett rum med Ikeamöbler. Jag har insexnyckel och det är bara att montera ner, flytta några organ, och göra utrymme för en kullerbytta. Det här fixar jag och bebben!


Blev i helgen klar med mjukisdjuret till vår lilla flicka. Äntligen! Så nu kan bebis få komma ;) 

Guldkorn visade sig vara rötägg

15 jan. 2017

Det stundar årets första skrivgruppsträff vilket betyder att deadline för att skicka in sitt material är kommen. Som ni kanske förstår har jag inte skrivit något konkret sedan jag skickade in De Tidlösa till förlagen. Jag bestämde mig därför att gå igenom mina gamla noveller. Jag kom ihåg några gulkorn och tänkte att om jag dammar av dem kan jag säkert använda mig av de.

Tji fick jag. Guldkorn visade sig vara några riktiga rötägg. Okej, nu är jag lite hård mot mig själv men de låg inte alls på den nivån som jag i mitt huvud trodde. Besvikelsen, enorm. Och dessa noveller har jag skickat in till tävlingar... och som ni kanske kan gissa vann jag icke. Men jag förstår inte, bara för några år sedan var det top notch, vad hände?! Jag antar att det är det som kallas utveckling.

En bidragande faktor till denna härliga utvecklingen är definitivt skrivgruppen. Att regelbundet få feedback på sitt material och samtidigt få läsa andras och komma med kommentarer, hjälper mig till att skriva bättre. Jag har sagt det så många gånger, men skrivgrupp är verkligen det bästa. Det kostar inget och jag skulle nog våga mig på att påstå att man lär sig minst lika mycket bland skrivande vänner som i en betald skrivkurs. Det ni!

Då novellerna behövde lite mer TLC skickade jag inte in något den här gången till skrivgruppen. Oro kring vändning och de sedvanliga graviditetsbesvären har helt satt mig ur banan. Och vem vet, nästa vecka är jag kanske tvåbarnsmamma.... vilket är nog det enda som kan få mig att missa en skrivgruppsträff ;)




Tack Google!

13 jan. 2017

I hopp om att kunna väcka kreativiteten och energin ändrade jag ordning i min skrivprocess. Det är egentligen dags för research för Österlen 2 (usch, måste verkligen komma på en bättre arbetstitel) men då måste jag först planera in en dag för att träffa den jag behöver intervjua. Och just nu vill jag inte direkt planera in ett endaste, för tänk om jag föder... som sagt, jag är en tickande bomb ;) Så istället för att göra sakerna i rätt ordning hoppade jag rakt in i smeten och googlade efter bilder till mina nya huvudkaraktärer. La säkert ner 2 timmar på det innan jag hittade kändisar som matchade. Fördelen med ändring i planeringen var att jag fick så oerhört mycket inspiration när jag blev klar med de fysiska attributen. Det i sin tur ledde till att karaktärerna växte en nivå och scener började spelas upp i mitt huvud. Dessutom fick det mig att känna att jag gjorde något vettigt med mitt manus och att jag tog ett steg framåt. Tjoho, vettiga tankar välkomnas i denna gravidbubbla.

Ibland är det helt enkelt bra att skippa planering och göra saker i fel ände. Brukar ni också googla efter bilder på "kändisar" som matchar era karaktärer?


Superpeppen dog ut

11 jan. 2017

Ni vet nyår, man börjar på topp och sedan någon vecka senare har godispåsen åkt fram och misslyckande står skrivet i pannan. Nu är det inte inte riktigt så för mig. Jag var superpepp förra veckan och sedan kom dålig nyhet efter vartannat och det var den peppen. Fick förra veckan reda på att knodden hade slagit kullerbytta i ett väldigt begränsad utrymme och ligger nu i säte. Oron kring huruvida man kan vända (bara 50% man lyckas med) och om det måste resultera i kejsarsnitt, gör mig lite snurrig. Detta tillsammans med stressen att kroppen gör sig redo för förlossning. Så istället för en lång förberedelse inför den stora dagen har det helt plötsligt blivit en kamp emot tiden.

För hinner man vända bebis innan bebis kommer, om inte, vad händer då? Jag känner mig som en bomb redo att smälla- och inte att glömma de underbara hormonerna som får mig att gråta för att jag spiller på min tröja och för att colan är slut. Det är inte den bästa kombinationen. Dessutom sover jag dåligt, upptagen i massa tankar och värk. För ont i hela kroppen är ju något som ingår. Sen en vecka tillbaka lever jag mitt liv i pyjamasbyxor, på soffan. Jag får helt enkelt acceptera, det är skitjobbigt nu. MEN det kommer bli bättre. Snart så. Hoppas jag.

Ni får ursäkta mitt beklagande inlägg, men med tanke på peppen i tidigare inlägg hoppas jag att ni står ut med mig ;)

Förra veckan när vettiga kläder fortfarande var något jag orkade dra på mig och leenden inte var lika svårt att pressa fram. 

Skrivmål 2017

7 jan. 2017

Så nu har jag sammanställt mina skrivmål för 2017. Det var lite lurigt att få till då det är så mycket som är osäkert. Jag vet inte riktigt vad förlagen tycker om De Tidlösa, om jag inte får positiv feedback då känns det som att jag är tillbaka till ruta 1- planerna måste då anpassas. Men här kommer mitt försök på mål:


  • Skicka in noveller till 2-3 tävlingar. 
  • Skicka in De Tidlösa till agenturer.
  • Planera och börja skriva manus 2 i Österlensamlingen.
  • En mer aktiv skrivblogg- vilket omfattar att upprätthålla mitt skrivnätverk, som betyder så himla mycket för mig. 
  • Fortsätta delta i skrivgruppen med undantag 1-2 månad, precis när bebis kommer. 
  • Beroende på vad förlagen tycker om De Tidlösa: Skicka till fler förlag? Redigera om? Terapi ;)? Anlita lektör. Skicka in igen? Frågorna är många.... och jag är så himla spänd inför svaren. Vi får helt enkelt se vilken väg det blir. 

Målen hänger framför mig. En ständig påminnelse om vad jag jobbar mot. 

Ut med det mörka och in med ljuset

4 jan. 2017

Mellan värkar och illamåendet packade jag igår ner julen och in välkomnade jag istället ljuset. Jag vet, vi var snabba på det i år men jag var alldeles för ivrig för att vänta. Dessutom om bebbe väljer att titta ut de kommande dagarna med granen fortfarande klädd hade julen fått hänga kvar allt för länge. Så ner försvann de varma lamporna och de glada och röda männen. Att packa ner julen känns ännu mer som en nystart. Det är kanske därför jag är så ivrig. Jag vill så gärna börja med 2017 på riktigt. Det blir svårt att göra några större förändringar så här i januari precis innan vi välkomnar en ny familjemedlem men desto mer uppskattar jag de små sakerna. Som att hänga upp målen för 2017 och städa upp i skrivrummet. Kan lista några av mina mål för er i ett kommande inlägg.

Ikväll ska jag dessutom brainstorma företagsidéer med maken min. Åh det ska bli så kul!

Heja 2017!


Lugnet

2 jan. 2017

Efter en intensiv höst har jag nu landat i en härlig semesterbubbla. Både min man, Harry och jag är lediga. Vi gör inget direkt vettigt om dagarna. Bakar, läser böcker och leker med Harry. Det är kul men framförallt kravlöst.

Jag har inte skrivit något sedan jag skickade in manuset i december. Jag har saknat det men har också uppskattat vilan. Återhämtning är så himla viktig för att inte ta dö på kreativiteten, så det är helt okej för mig att bara ta det lugnt. Och sen får jag väl erkänna att jag inte helt har satt min "skrivhjärna" på paus för jag har redan nu tankar på manus två i serien. När jag duschar/ försöker sova gör jag upp planer, kommer på scener och skriver ner anteckningar sedan när vi tittar teve. Karaktärer och handling växer sakta ur fantasin.

Så vad står på menyn idag? Jo soffläget (vilket nästan på självklart nu när jag är stor som ett hus och har ont i kroppen vid minsta rörelse). Läser en bok - Medan han lever av Elaine Eksvärd, vilket är en bok alla bör läsa, kan prata mer om det när jag är klar med den. I bakgrunden står Jakob och Harry och bakar en kaka. Det luktar citron i hela lägenheten och när jag hör Harry skratta av lycka när han får röra i smeten får jag tårar i ögonen. Semester... så underbart och jag njuter varje sekund av den.




2017

1 jan. 2017

Det finns inget så härligt som att vakna upp till ett nytt år. Förväntan ligger i luften och möjligheterna enorma. 2017, året allt kan hända! Och den här gången när jag slår upp ögonen känner jag mig klokare. Det finns även en trygghet i att jag ska kunna förvalta de tomma sidorna i det oskrivna året. Plötsligt känner jag tacksamhet för mina 30 år och för den tuffa tiden som har passerat. Jag är äntligen redo!

Så vad händer 2017? Just nu väntar jag på svar från förlagen angående De Tidlösa. Planen därefter, beror på svaren. Positivt svar- ja, då förväntar jag mig en annan väg. Om inte... det är lite lurigare. De kommande dagarna ska jag sätta mig ner och göra upp en alternativ plan för De Tidlösa om det är så att förlagen inte är intresserade. Ge upp? Nej, det finns inte på kartan!  

Jag tänker också börja med att planera manus nr 2, i min romanceserie (som ännu inte har en officiell titel men som jag kallar för Österlen). I det ingår intervjuer och research. Beroende på hur det går med de De Tidlösa kommer jag även börja att skriva på detta nya manus. 

Men den stora förändringen för året är att jag (äntligen!) ska starta eget företag. Har några planer om vad de ska innebära- men det är ännu inte helt klubbat. Men det viktigaste, det kommer frilösa min kreativitet. Beslut om affärsplan ska fattas här i början av året. Tanken är att företaget ska vara i gång innan okt 2017. 

Mitt i alla de storslagna förändringarna ska jag dessutom förlösa barn! Bebis nr 2 ligger och väntar i magen för att få göra sin entré. 6:e feb är det tänkt men den här lilla tösen kommer inte vänta tills dess. Jag känner det i hela kroppen. Jag tror att jag är mamma till två innan januari är slut... men det är bara tiden som ska avslöja om jag har rätt. 

Tidigare när jag har klivit in i ett nytt år har jag förlitat mig på turen. Jag hoppas på att detta och detta händer. Men inte i år. 2017 kommer bli ett bra år, inte på grund av slump utan på grund av mig! 



Hur ser era planer ut inför 2017?