Det tuffar på

30 okt. 2015

Så här i slutet av oktober är det nu dags att bocka av månadens måsten;

Skickat in första kapitlet till Harlequins författartävling- Check! (Kan nu bara hålla tummarna)

Skrivit klart råmanuset (en dag innan deadline! Vet inte riktigt hur jag lyckades med det... men) - Check

Firat mitt hårda arbete med att äta en saftig chokladbakelse - Check, Check! (Inte direkt så krävande ;)

Imorgon börjar jag med det intensiva redigeringsarbetet, vilket också ska bli kul. För jag ser fram emot att göra manuset bättre. Skelettet är på plats, och det är gediget och genomtänkt  (hoppas jag att Larry Brooks skulle tycka). Men trots det har jag en hel del arbete framför mig. Jag har ibland skrivit sent på kvällarna så kan tänka mig att språket inte riktigt är så bra på alla ställen och scenerna är säkert förvirrande. Och inte på tala om alla tempusfel som antagligen det här manuset innehåller. Ja, listan på vad jag behöver göra är LÅNG. Men nu lägger jag ner skrivandet för kvällen, istället blir det  att stirra på tv:n.

Jag hoppas ni får en trevlig fredagskväll!

Min underbart goda chokladbakelse. För er som bor i Lund. Jag upptäckte för en månad sen caféet Patisseriet... ja, jag är nu en stammis där. MUMS! 

Synopsis i koncentrat

15 okt. 2015

Jag jobbar för fullt med mitt bidrag till Harlequins författartävling. Jag snittar fortfarande över 1000ord per dag vilket betyder att jag håller min intensiva planering.

De senaste veckorna har jag dock prioriterat det första kapitlet och synopsis vilket ska vara inskickat till tävlingen senast den 21/10. Förra veckan var kapitlet en runda hos lektören Jenny vilket var jättebra. Jag har egentligen bara haft positiv erfarenhet av att anlita lektör. Feedbacken man får öppnar så många nya dörrar. Det blev så även den här gången. Jenny gav bra konstruktiv feedback som jag har kunnat jobba med. Vilket i sin tur har gjort kapitlet bättre. Kapitel ett är därmed alldeles snart klart, jag ska bara läsa det tio gånger till i helgen, men snart så!

Och sen har vi synopsis, på 100 ord... ja vilket har känts lite som att försöka fånga en vind med en håv. Ganska omöjligt. Jag började med att bara skriva, mitt mål var att skriva kort... den hamnade på 300 ord! Jag rensade. 234 ord. Fick smått panik. Rensade och skrev ihop. Sen en mörk kväll när jag utmattad halvlåg framför datorn kollade jag orden och voilà 98 ord. Jag vet inte hur men jag lyckades.

Jag kan inte förstå att det är redan nästa vecka som bidraget ska vara inne. Sa till min man precis att jag borde ha lagt mer tid på det här. Det kan vara bättre, det måste bli bättre. Men då sa han så klokt till mig att jag har lagt all min "lediga" tid på det här. Jobbat med det varje dag även om jag nästan har somnat vid datorskärmen. Jag har gjort mitt bästa!

När jag sitter så där med rödsprängda ögon och filar på manuset har jag världens bästa hejaklack bredvid mig. Nämligen den här sötnosen.

Han har samma effekt som 100 koppar kaffe ;) 

Utmaningar

2 okt. 2015

Skrivandet går bra. Riktigt bra. Skriver mer än 1000 ord per dag, vilket är toppen. För desto snabbare jag blir klar med råmanuset desto fortare kan jag komma igång med det viktiga redigeringsarbetet. Det känns lite sisådär med att jobba med en planering som utgår ifrån att jag skulle gå vidare till andra steget men om jag inte gör det kanske jag står där i december och inte hinner klart med manuset.

Jag har hunnit med 44 000 ord, men det har dock funnits en del nya utmaningar på vägen. Jag försöker att med varje nytt manus utmana mig själv, detta för att jag ska bli bättre och utvecklas. Den här gången är den stora utmaningen att jag skriver i imperfekt. Efter flera års av arbete med Blått blod, rött hjärta, som är skriven i presens, är det inte det lättaste att byta tempus. Även om det är lite klurigt känner jag mig nöjd med valet. För det här manuset passar helt klart mycket bättre i imperfekt.... det kanske även Blått blod, rött hjärta skulle gjort men det får bli ett senare projekt. 

Ett annan utmaning är min skrivmiljö. Tidigare kunde jag sitta ostört i flera timmar och skriva. Inte nu längre. Lilla Harrys sovstunder är fortfarande bara på 10-20 minuter. Först var det här oerhört jobbigt och det var nog därför jag skrev så lite. För varje gång jag blev avbruten fick jag läsa om allt jag hade skrivit för att sedan fortsätta skriva någon mening innan jag blev avbruten igen. Så pågick det tills jag tröttnade. Nu har jag hittat ett sätt som fungerar - jag vet inte hur, det bara funkar trots att jag ständigt blir avbruten- överlevnadsinstinkt eller nåt ;) 

Så här ser min skrivhörna ut för tillfället.
Post-it lapparna hjälper mig att hålla koll på varje kapitel. Alla karaktärer och deras utvecklingar. The first plot turn, second turn plot m.m... Det blir en hel del post-it lappar... små gröna lappar som Harry älskar att ta från sin mamma. Dregelfläckar tillhör nu vardagen ;)