Back on the road again?

29 juli 2015

Det finns en anledning till att bloggen har stått tom i fyra månader, jag har en ny prioriteringslista;

1. Se till så att min energiknippe till Harrybebis är nöjd och glad - ett arbete som håller mig ockuperad 98% av min vakna tid. 
2. Hinna med de basala behoven så som att borsta tänder och äta mat... fast egentligen mat är överskattat, godis funkar också ;) 
3. Skriva, just det, hur gjorde man nu? 

När man snackar om den första bebistiden får man ofta höra att det är kaos i början men att man till sist kommer landa i en vardag. Jag kan idag meddela att det här flygplanet har landat !äntligen! men sicken resa - åksjuka deluxe! Rutiner är i alla fall på plats, sömnförrådet har fyllts på och jag har till och med hunnit med att kamma håret, hurra! Inte nog med detta har jag återigen börjat skriva. Jag har nämligen ett nytt projekt, en ny romance på gång. Mer om det i ett senare inlägg.  

Men för att spola tillbaka lite. Idag fick jag en kommentar från Charlotte, hon frågade hur det gick med manuset jag skickade in till bokförlagen i mars. Uselt, kan jag kort sammanfatta det. Detta har också varit en bidragande faktor till att jag inte har uppdaterat blogg eller prioriterat skrivande när det har funnits utrymme.

Fyra förlag- fyra standard refuseringar. Nästan alla dök upp i mailen två veckor efter att jag fick Harry. Jag hann därför inte riktigt med att bearbeta det utan lade det åt sidan. 2 månader senare kom paniken och jag började pilla på manuset igen. Desperat skickade jag till ytterligare tre förlag och väntar för tillfället på svar från två. Efter det andra utskicket fick jag tillbaka en refusering som var lite lite positiv, inbillar jag mig. Det var en standard men med en positiv tvist... tror jag. Att tolka refuseringar kan man ägna sig många timmar till men resultatet är detsamma, inte intresserade. 

Så... uselt! Just nu är det blandade känslor. Emellanåt känner jag mig sådär värdelös och funderar på om jag ens kan skriva. Jag kanske bara borde inse faktum att jag saknar talang för skrivandet och istället borde skaffa en ny passion, lägga pussel? Denna deppiga känsla varvas med positiv energi till att fortsätta kämpa. Skriva är det enda jag vill göra och jag ska absolut inte ge upp förrän min dröm går i uppfyllelse. Men... Ja, det går upp och ner, klassisk "post"refuserings humör. 

I detta hagel av refuseringar och livsförändringar har jag i alla fall börjat skriva igen. Det nya projektet ger ny energi, nytt hopp och jag håller hårt i den känslan. 

Mål den här veckan; öppna mitt word-dokument VARJE dag! Om inte för att skriva, titta på det jag har skrivit. Eller skriva ett torftigt ord. Strunt samma så länge jag öppnar det.  


Söta lilla Harry, han blir bara större och större!