Början på något nytt

26 mars 2015

Planen var inte alls att jag skulle hinna klart med mitt manus innan deadline men det gjorde jag (yeah, tummen upp). Detta betyder att jag nu har tid över till andra skrivprojekt i väntan på knodden. Jag har därför börjat på en synopsis till mitt nästa manus. 

Det var inte så länge sen jag hade en dröm som gav mig en vision om vad jag vill att min nästa bok ska handla om, även den kommer att vara en romance. Det kliar verkligen i fingrarna, vill ju bara börja skriva på första kapitlet direkt. Men nej, denna gång ska jag köra "the Larry Brooks- style", alltså planera och strukturera innan jag börjar skriva. Jag tror definitivt på att om man har en bra grund att stå på när man börjar att det underlättar hela skrivprocessen och redigeringen. Larry Brooks bok Story Engineering är helt klart värd att läsa och även om den är på engelska och är lite svår att förstå emellanåt kommer han med många kloka och värdefulla råd!  

Japp, nu ska jag återgå till min synopsis :) 




Tålamod

23 mars 2015

Min barnmorska berättade för mig att hon hade upptäckt att den yngre generationen har svårt med att vänta, att de saknar tålamod. Jag förstod vad hon syftade på. Jag är själv van vid att det mesta ska gå i en rusande fart. Det finns till exempel få saker som är så irriterande så som ett långsamt internet eller att vänta i långa köer på sin tur. Skrivandet är definitivt något som också kräver tålamod. Det tar lång tid att få ihop något läsbart och det tar ännu längre tid att "piffa" till det så att det faktiskt blir något vettigt. Och sen gäller det att ha tålamod när man väntar på svar från bokförlagen. Ja för att sammanfatta skrivandet så krävs det en hel del tålamod.

Har jag tålamod? Ja, det skulle jag nog säga att jag har, annars hade jag gett upp skrivandet för länge sen. Tycker jag att det är kul att behöva använda mitt tålamod? Nej, inte direkt men jag är införstådd med att vissa saker behöver ta sin tid. Det var som min barnmorska svarade på min fråga när bebisen kommer. "Veronica, det gäller nu att ha tålamod. Bebis kommer när den känner sig redo och det finns inget man kan göra för att skynda på den processen." När hon sa det fick det mig att tänka på mitt manus. I princip gäller det samma sak med det; Ha tålamod, manuset blir publicerat när det är redo för att bli det. 

Så ja, nu är det bara att vänta och ha tålamod. Vänta på bebis och vänta på svar från förlagen.



En dag att minnas

21 mars 2015

Och där lämnade mitt kära manus sitt trygga bo för att testa sina vingar ute i det vilda. Jag har skickat Blått blod, Rött hjärta till 4 bokförlag och det känns bra. Det har varit en intensiv period av redigering det senaste året och med hjälp av testläsare och lektör har manuset utvecklats till något jag är riktigt stolt över. Att vara med i Harlequins författartävling gav också eld i baken. Det tog sig enda till topp 25 och efter samtalet från en redaktör på Harlequin fylldes jag med bottenlös glädje och motivation.

Det har verkligen varit en kamp att få till det här manuset men sicken resa, jag gör den gärna igen... jag ska bara andas ut en liten kort stund ;)

Det regnar i Lund idag men jag känner bara sol och glädje, det är en bra dag!


Veronicas tryckeri

20 mars 2015

Nu finns det ingen återvändo, skrivaren är i full gång med att printa ut manuset. Vilket betyder att denna version är den som kommer skickas till bokförlagen... åh, vad spännande och oerhört läskigt! Men det känns bra! Jag har ändrat massa de senaste veckorna och manuset har inte varit så här trimmat och bra som det är nu. Nej, jag är stolt över vad jag har åstadkommit! Sen är ju frågan om bokförlagen känner likadant men det får jag inte veta förrän svaren dimper ner.

Än så länge är jag och skrivaren vänner. Jag bar in den i vardagsrummet så att den skulle få vara nära sin vän internet. Så förhoppningsvis ska det inte ta hela dagen att skriva ut två kopior av manuset, men man vet aldrig när det kommer till min kära Epson. Den gör lite som den själv vill ;)




Ogräs!

18 mars 2015

Igår hann jag med att printa ut de första kapitlen och läsa igenom. Jag är glad att jag gjorde det samtidigt som jag blev så himla irriterad när jag hittade småfelen som jag hade missat när jag läste på datorn. Att det aldrig kan bli "perfekt"!! AH, känns som om jag jobbar i motvind. Det blir nästan så att jag vill strunta i felen bara för att det känns som om det kvittar hur många gånger jag läser så finns det alltid något ogräs att hitta i texten. Suck! Ja, jag hade ett litet moment igår när jag ville bränna manuset men det antar jag är en vanlig känsla när man redigerar. Jag ändrade såklart felen och planerar idag att skriva ut sidorna igen.... och läsa igen!

Ni som har följt bloggen ett tag vet ju om att jag och min skrivare har ett speciellt förhållande, ni kan läsa mer här.  Så jag gillar inte direkt att skriva ut men det är bara att kämpa på för den här skrivaren ska på fredag lyckas printa ut 2 upplagor av boken... vi får se hur det går eller snarare hur lång tid det kommer ta ;)




Lite vardagskärlek

17 mars 2015

Gravidtrött och gravidseg men jag har ändå lyckats ta mig till min arbetsplats i köket och öppnat upp mina dokument. Jag är klar med redigeringen och behöver nu läsa igenom de första kapitlen igen samt finputsa följebrevet. Jag har en plan, nu ska jag bara finna kraft till att slutföra den...

Pausar med att googla efter kärleksinspirerande saker som kan väcka energin inom mig.

Kina Grannis lyssnar jag ofta till när jag skriver, hon är en mästare på kärlekslåtar. My Dear är en låt från hennes senaste skiva och musikvideon är inspelad under hennes bröllop... så himla mysig! 

Kärleksgifs <3


Åh Romeo & Juliet och Dagboken är två av mina favoriter när det kommer till kärleksfilmer! 


Så, nu får jag sluta googla och börja arbeta igen! 

Där försvann den helgen

16 mars 2015

Det har inte blivit så mycket skrivande i helgen. Hann med några dialoger på lördagsmorgonen annars har helgen bestått av sociala aktiviteter, för en gångs skull. Det är som att man lämnar sin mörka lilla grotta för en stund och upptäcker att det faktiskt finns andra människor man kan prata med.. o inte bara sina karaktärer i manuset ;)

Igår blev jag överraskad med en baby shower. Har aldrig tidigare varit på en men kan helt klart rekommendera det, massa sötsaker och sen fick jag dessutom presenter. Det kan inte bli så mycket bättre än så ;)

Men nu har jag vaknat upp ur min sockerkoma och är tillbaka till vardagen och manuset. Jag har 50 sidor kvar att fixa klart, så jag ser mållinjen, yeah!


I redigeringsdimman

13 mars 2015

Tystnaden på bloggen handlar om att jag just nu är inne i en intensiv redigering för att kunna hinna klart till min deadline. Intensiv, inte som att skriva dagarna och nätterna långa för det orkar inte min gravidkropp utan mer att jag skriver varje dag under min "aktiva" period, de få timmarna då jag inte äter eller vilar ;)

Det är en hel del som behövs fixa innan Blått blod, rött hjärta, är redo för att skickas in. Jag gör ett omfattande arbete med mina dialoger. När jag började skriva på mitt första manus 2007 så undersökte jag hur man skrev dialoger men jag har inte gjort det särskilt bra för nu allt för många år senare har jag insett att jag har gjort fel. Härligt, med tanke på hur många böcker jag har läst och helt har missat hur man korrekt skriver dialoger. Jaja, aldrig försent att lära sig.

När jag nu befinner mig i denna dimma får det mig att tänka tillbaka till 2013 när jag i en solstol på Rhodos redigerade samma manus (herregud så lång resa det här manuset har haft, och än är resan inte slut). Åh, jag hade mer än gärna suttit och redigerat i samma stol, under samma parasoll med en ananasdrink nära till hands :)


Att våga!

10 mars 2015

Jag börjar närma mig slutet på den här redigeringsomgången vilket betyder att jag strax ska skicka iväg manuset till bokförlagen. Detta faktum blandas med både glädje och oro. Glädje, då det är ett mål som jag har jobbat hårt med det senaste året för att kunna uppnå. Oro, för vad som händer när det är inskickat.

Jag har tidigare blivit refuserad och jag vet därför hur det känns när man får ett negativt svar. Det är så många känslor, skam, besvikelse och en hopplöshet.. så det är så mycket som behövs bearbetas innan man står på benen igen. Trots refuseringar har jag fortsatt med mitt skrivande, jag har skrivit nya manus och bearbetat gamla. Jag har inte gett upp, men enkelt har det inte varit. Det har varit perioder då jag har velat kasta bort min dröm för att jag har känt mig som världens sämsta. Och lycklig har jag varit när jag har kommit över refuseringsdeppen och fortsatt... Med det i åtanken, ack va orolig jag är för att hamna där igen. Jag vet att denna rädsla ligger och lurar i bakgrunden av mitt nuvarande redigeringsarbete. Jag känner hur jag ibland jobbar långsammare, precis som om jag inte vill bli klar. Sen vissa dagar vinner min envishet och jag arbetar med manuset i flera timmar. Det är en ständigt kamp.

Jag försöker bibehålla fokus och tänka på vad jag vill med mitt skrivande och vad jag behöver göra för att nå detta. Jag måste helt enkelt skicka manuset till bokförlagen, för om jag inte vågar "spela" kan jag inte nå mitt mål. Jag ger mig därför in i denna process igen och hoppas innerligt att mitt hårda arbete ska ge resultat.


Konstnär eller underhållare?

9 mars 2015

I helgen läste jag klart vinnare till Augustpriset 2013 (Årets svenska skönlitterära bok): Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek skriven av Lena Andersson. 

Så vad tyckte jag? Ja, kort sagt är Egenmäktigt förfarande konst. Det är kluriga sammansatta meningar. Ord som man inte riktigt förstår att de kan passa tillsammans men som Lena Andersson på något sätt lyckas göra till ljuv musik. Likaså de förunderliga beskrivningarna och jämförelserna, det är konstigt, annorlunda, men ändå passar det perfekt. 

Det är helt klart konst men under alla dessa penseldrag hittade jag en bristande handling. Enligt mig var inte handlingen tillräckligt underhållande för att hålla mitt intresse uppe från början till slut. Utan jag läste klart boken för att jag tyckte den var vacker skriven. Detta fick mig att fundera kring syftet med böcker. Böcker så som Femtio nyanser av honom är långt ifrån "konst" men det funkar ändå för att det finns en handling som väcker intresse hos läsaren. Jag gillar båda typer, fast på olika sätt. Dock läser jag de underhållande böckerna oftare då det är mer lockande för mig som läsare med en handling som får mig att inte vilja släppa boken. Själv skriver jag också underhållande manus då mitt fokus brukar ligga på handlingen. Jag bemästrar dessutom inte språket på samma sätt som Lena Andersson, och om jag skulle försöka måla ihop ord på samma sätt skulle det framstå som konstigt snarare än konstnärligt. Jag jobbar därför utifrån min styrka. Och sen kan jag tycka att det behövs underhållande författare precis som konstnärliga. 

Om ni inte har läst Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek kan jag rekommendera den. Det är som att spendera en dag på Louvren. 



Idag..

7 mars 2015

... redigerar jag dialoger, badar skumbad, lyssnar på The Temptations och läser den förunderliga boken "Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek". En bra lördag!


På det igen!

6 mars 2015

Jag är i full gång med att redigera manuset och den här omgången fixar jag som sagt efter testläsarnas synpunkter. Den stora förändringen är att jag ändrar alla dialoger till ett annat tempus så att det matchar resterande av texten. Jag ordnar även till ett par "hål" i handlingen, saker som har försvunnit i tidigare redigeringar och som behövs för att den råda träden ska vara komplett. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag har fått från testläsarna, det gav mig tips på förbättringar som jag själv inte hade tänkt på. Så verkligen super med testläsare! 

Jag tänkte att denna redigeringsomgång skulle ta evigheter i och med jag måste ändra i alla dialoger men jag fått upp ett bra tempo och är redan på kapitel 11 av 30. Det känns faktiskt bra att ha låtit texten vila i cirka en månads tid så att man har kunnat få lite distans och därmed kan förhålla sig mer kritisk till den. Jag är dock orolig för att min deadline kan komma närsom (bebis väntar ju på ingen) så jag försöker jobba på så gott jag kan så att jag blir klar så fort som möjligt. 

Dags att återgå till manuset! Hoppas ni får en bra fredag!

Mina långa lista på ändringar har jag bredvid mig, ser fram emot att kunna bocka av efterhand som jag blir klar :) 

En som har lyckats med sin uppföljare

4 mars 2015

Jag gillar uppföljare samtidigt som jag inte gör det. Det positiva är att man får mer av en historia som man gillar men dock har uppföljare en tendens att bara upprepa det som var bra i bok ett. Och då man redan har läst det blir det inte samma effekt när man nu läser det ännu en gång ( så känner jag lite för Divergent- serien). Då föredrar jag helt klart uppföljare som är "fristående". Hur som helst ville jag ändå läsa Samantha Shannons uppföljare till The Bone Season- The Mime Order. Jag älskar den världen hon har skapat och vill fortsätta läsa om Paige och Scion. Och trots att jag är skeptiskt till uppföljare hade jag ändå höga förväntningar... o ja, besviken blev jag då inte.

The Mime order var riktigt bra och det som verkligen höjde den var att den inte var lika bunden till ettan på samma sätt som serier brukar vara. Bok två utspelade sig i en miljö som inte var lika utforskad i ettan och nya karaktärer introducerades. Storyline fortsatte såklart från bok 1 men samtidigt skapade Sammantha ett nytt mål, vilket höll spänningen uppe enda till slutet.

Det enda som jag saknade i The Mime order var mer kärlek, åh vad jag vill ha mer "vuxen kärlek" i alla dessa fantasyböcker och då syftar jag inte på "Twilight- ungdomskärleken" utan PASSION. Varför är kombinationen av passion tillsammans med det övernaturliga så sällsynt? Jag har nog inte läst en enda fantasybok där kärlek har fått vara en av grundpelarna, vilket är synd.

Men bortsett från bristen av kärlek så är det tummen upp för The Mime order! Har läst att Samantha Shannon planerar 7 böcker i den här serien så hoppas verkligen att hon lyckas hålla uppe denna nivå i de andra böckerna också.

Fokus!

3 mars 2015

Fokus var tanken, i alla fall tills jag bestämde mig för att registrera mig på Netflix... ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Läste massa gravidbloggar där kvinnor är i slutet av sin graviditet (precis som jag) och de kollade på Netflix hela dagarna... och tyvärr verkade det inte behövas mer reklam än så för plötsligt befann jag mig också i samma träsk. 

Nej, jag måste verkligen fokusera mig, det här manuset ska in innan bebis kommer, det bara måste! Jag har inte bara tittat på Netflix idag utan även sammanställt en lista, (finns inget som fördriver tid så pass bra som att sammanställa listor, men jaja), en lista för vad som ska ingå i den sista redigeringen av manuset, en lista baserad på mina testläsares förslag. Jag har också sammanställt en lista (ja tyvärr, ännu en), på vilka bokförlag som jag ska skicka till. Det blir antingen 4 eller 5 förlag jag skickar till samtidigt, är det lagom? Sist skickade jag till 3 förlag och då det tog upp till ett år innan jag fick svar gjorde det att den utskickprocessen gick lite väl långsam, så den här gången tänker jag att det är bättre att skicka till fler. Samtidigt som jag har hört att man inte ska skicka till för många... hm! 

Nu är planen att jag ska skriva ut mina listor och sedan börja titta på manuset... det kanske blir lite netflix där emellan, men bara kanske ;) 


Lugna söndag

1 mars 2015

Jag har tagit en liten paus nu i helgen för att samla energi inför veckan. Helgaktiviteterna har därför varit relativt lugna. Jag har läst The Mime order av Shannon och lyssnat på inspirerande musik. Har även tänkt mycket inför mitt kommande manusprojekt och åhh va det kliar i fingrarna. Jag vill så gärna påbörja det nya manuset men jag måste avvakta för att bibehålla fokus på Blått blod, rött hjärta. 

Även om det känns konstigt och lite jobbigt att inte ägna helgen till skrivandet så är det ändå bra med en liten paus så att man kan påminnas om kärleken man har för det.