Det tuffar på

30 okt. 2015

Så här i slutet av oktober är det nu dags att bocka av månadens måsten;

Skickat in första kapitlet till Harlequins författartävling- Check! (Kan nu bara hålla tummarna)

Skrivit klart råmanuset (en dag innan deadline! Vet inte riktigt hur jag lyckades med det... men) - Check

Firat mitt hårda arbete med att äta en saftig chokladbakelse - Check, Check! (Inte direkt så krävande ;)

Imorgon börjar jag med det intensiva redigeringsarbetet, vilket också ska bli kul. För jag ser fram emot att göra manuset bättre. Skelettet är på plats, och det är gediget och genomtänkt  (hoppas jag att Larry Brooks skulle tycka). Men trots det har jag en hel del arbete framför mig. Jag har ibland skrivit sent på kvällarna så kan tänka mig att språket inte riktigt är så bra på alla ställen och scenerna är säkert förvirrande. Och inte på tala om alla tempusfel som antagligen det här manuset innehåller. Ja, listan på vad jag behöver göra är LÅNG. Men nu lägger jag ner skrivandet för kvällen, istället blir det  att stirra på tv:n.

Jag hoppas ni får en trevlig fredagskväll!

Min underbart goda chokladbakelse. För er som bor i Lund. Jag upptäckte för en månad sen caféet Patisseriet... ja, jag är nu en stammis där. MUMS! 

Synopsis i koncentrat

15 okt. 2015

Jag jobbar för fullt med mitt bidrag till Harlequins författartävling. Jag snittar fortfarande över 1000ord per dag vilket betyder att jag håller min intensiva planering.

De senaste veckorna har jag dock prioriterat det första kapitlet och synopsis vilket ska vara inskickat till tävlingen senast den 21/10. Förra veckan var kapitlet en runda hos lektören Jenny vilket var jättebra. Jag har egentligen bara haft positiv erfarenhet av att anlita lektör. Feedbacken man får öppnar så många nya dörrar. Det blev så även den här gången. Jenny gav bra konstruktiv feedback som jag har kunnat jobba med. Vilket i sin tur har gjort kapitlet bättre. Kapitel ett är därmed alldeles snart klart, jag ska bara läsa det tio gånger till i helgen, men snart så!

Och sen har vi synopsis, på 100 ord... ja vilket har känts lite som att försöka fånga en vind med en håv. Ganska omöjligt. Jag började med att bara skriva, mitt mål var att skriva kort... den hamnade på 300 ord! Jag rensade. 234 ord. Fick smått panik. Rensade och skrev ihop. Sen en mörk kväll när jag utmattad halvlåg framför datorn kollade jag orden och voilà 98 ord. Jag vet inte hur men jag lyckades.

Jag kan inte förstå att det är redan nästa vecka som bidraget ska vara inne. Sa till min man precis att jag borde ha lagt mer tid på det här. Det kan vara bättre, det måste bli bättre. Men då sa han så klokt till mig att jag har lagt all min "lediga" tid på det här. Jobbat med det varje dag även om jag nästan har somnat vid datorskärmen. Jag har gjort mitt bästa!

När jag sitter så där med rödsprängda ögon och filar på manuset har jag världens bästa hejaklack bredvid mig. Nämligen den här sötnosen.

Han har samma effekt som 100 koppar kaffe ;) 

Utmaningar

2 okt. 2015

Skrivandet går bra. Riktigt bra. Skriver mer än 1000 ord per dag, vilket är toppen. För desto snabbare jag blir klar med råmanuset desto fortare kan jag komma igång med det viktiga redigeringsarbetet. Det känns lite sisådär med att jobba med en planering som utgår ifrån att jag skulle gå vidare till andra steget men om jag inte gör det kanske jag står där i december och inte hinner klart med manuset.

Jag har hunnit med 44 000 ord, men det har dock funnits en del nya utmaningar på vägen. Jag försöker att med varje nytt manus utmana mig själv, detta för att jag ska bli bättre och utvecklas. Den här gången är den stora utmaningen att jag skriver i imperfekt. Efter flera års av arbete med Blått blod, rött hjärta, som är skriven i presens, är det inte det lättaste att byta tempus. Även om det är lite klurigt känner jag mig nöjd med valet. För det här manuset passar helt klart mycket bättre i imperfekt.... det kanske även Blått blod, rött hjärta skulle gjort men det får bli ett senare projekt. 

Ett annan utmaning är min skrivmiljö. Tidigare kunde jag sitta ostört i flera timmar och skriva. Inte nu längre. Lilla Harrys sovstunder är fortfarande bara på 10-20 minuter. Först var det här oerhört jobbigt och det var nog därför jag skrev så lite. För varje gång jag blev avbruten fick jag läsa om allt jag hade skrivit för att sedan fortsätta skriva någon mening innan jag blev avbruten igen. Så pågick det tills jag tröttnade. Nu har jag hittat ett sätt som fungerar - jag vet inte hur, det bara funkar trots att jag ständigt blir avbruten- överlevnadsinstinkt eller nåt ;) 

Så här ser min skrivhörna ut för tillfället.
Post-it lapparna hjälper mig att hålla koll på varje kapitel. Alla karaktärer och deras utvecklingar. The first plot turn, second turn plot m.m... Det blir en hel del post-it lappar... små gröna lappar som Harry älskar att ta från sin mamma. Dregelfläckar tillhör nu vardagen ;)

Gasen i botten!

23 sep. 2015

Det blev ett glädjehopp och ett litet litet bebisvänligt vrål som trots sin begränsning ändå fick Harry att höja ögonbrynen. Men jag kunde inte hjälpa det för jag kände en sådan enorm glädje när jag läste att Harlequin även det här året anordnar en författartävling. Och den här gången är de på jakt efter Sverige nya romancestjärna. Eh, jag sitter här och pekar på mig själv. Välj mig! Jag vill! Jag vill! 

Förra året tog jag mig till topp 25 och blev efter tävlingen kontaktad av dem på förlaget som uppmuntrade mig till att fortsätta skriva. De förslog också att jag skulle vara med i nästa års tävling. 

Och som ni vet, det här året kom lilla Harry till världen och med en sådan spännande livsförändring trodde jag att det skulle vara omöjligt att hitta tid för att skriva något nytt. Men då Harry är världens bästa bebis har jag haft möjlighet att skriva under föräldraledigheten. Först minimalt men sen mer och mer. 

Så... ja ni vet min ambitiösa skrivplanering jag beskrev i förgående inlägg, ja den blev plötsligt en aning mer intensiv. Så plötsligt försvinner de där kvällarna när jag ligger halvdöd på soffan framför teven. Och inget mer slösurfandet. Jag måste till och med göra sluta med Netflix, det var ett vackert förhållande men det är över nu. För nu ska det skrivas vid varje tillfälle som ges! 

Btw: Är idag uppe i 33 000 ord. Tummen upp! 

Tryck på bilden för att få mer information om tävlingen.

I'm on fire!

20 sep. 2015

Tidigt i morse satte jag mig ner på Espresso House med min dator och en is-chai. Utsikten var hamnen. Solen lös och emellanåt regnade det. Det hela var så ljuvligt att orden bara flög ur mig. Efter ett tag återvände jag hem. Skrev lite till. Pausade med Harrygos och skrev sedan lite till. Det slutade med att jag hade skrivit 4300 ord- FATTAR INGET-  Målet är att skriva 5000ord i veckan så ifall jag håller den här takten är jag snart klar med första utkastet.

Jag har nu sammanställt ett plan för det här manuset. Jag behöver deadlines för att kunna upprätthålla ett stadigt tempo på skrivandet. Så tanken är att vara klar med första utkastet den 22 november. Sedan dags för det intensiva redigeringsarbetet. Och nu vet jag inte om jag blir för ambitiös. Eller ifall det ens är möjligt. Men jag har som mål att vara klar till i början av februari. Detta på grund av att min föräldraledighet tar slut då. Ifall det är realistiskt är jag osäker på men viljan finns där så det är väl bara att kämpa på. Detta är ju drömmen och efter snart sju år och tre manus (fyra med detta) skulle det vara uppmuntrande att nå i hamn någon gång. Om inte med Blått blod, rött hjärta i så fall med mitt nya manus (som saknar titel).

Jag väntar fortfarande på svar från två förlag gällande Blått blod, Rött hjärta... men den ekande tystnaden är inte direkt så lovande. Tre månader har gått, vilket kanske inte är så länge men jag har hört rykten om att de som blir publicerade blir kontaktade mycket tidigare än den ordinarie väntetiden. O med tanke på refuseringarna som har haglat in har jag börjat tappat hoppet för den här versionen av manuset.

Men men. Vilket som, toppen att jag fick så mycket skrivet idag på mitt nya manusprojekt och vem vet, jag kanske blir klar i början av nästa år. Hoppas!

Idag på Espresso House - Lovely-




Oj va hände där?

16 sep. 2015

De senaste veckorna har vi levt i ett kaos, vi har nämligen flyttat... inget dödar kreativiteten som att behöva flytta. Men nu är det gjort! Och lugnet är återigen här. För vi har lämnat staden och bor nu granne med naturen istället, underbart!

Att komma till en harmonisk plats har verkligen boostat skrivandet. 22 475 ord har jag lyckats producera, vilket är super med tanke på att jag har flyttat samtidigt som jag har tagit hand om en 5 månaders ivrig liten Harry. Ärligt vet jag inte riktigt hur jag har lyckats, men nöjd är jag.

Efter en lång förhandling med Harry har vi nu kommit överens om att det är okej att han bara sova 15-20 min i sträck så länge han kan leka själv med sina leksaker undertiden jag skriver i 15-20 min någon gång under dagen. Detta har funkat väldigt bra och det är antagligen därför det går framåt. Dock får vi se hur länge det håller. Harry är söt och världens gosigaste men han gillar skoja med sin mor. När man tror att man har koll på läget så hittar Harry på något annat "skoj" som ändrar på allt.

Det är här jag hittar min inspiration och energi. 
Verkligen underbart att ha havet utanför dörren! 



11790 ord

20 aug. 2015

Jag har nu skrivit 11790 ord. Det går framåt... sakta, sniglar skrattar åt mig men det finns inget jag kan göra. Det är bara 24 timmar på ett dygn och de spenderas just nu till att packa, ta hand om lillkillen och att skriva enstaka ord. Nästa vecka går nämligen flyttbilen till vårt nya hem och då måste allt vara packat och klart. Men när flyttkaoset har lagt sig hoppas jag att skrivandet får ta lite mer plats i vardagen. Målet är trots allt 1000 ord om dagen.

Usch vad jag egentligen avskyr det här med att skriva några få meningar och sedan var tvungen att avbryta för att göra något annat. Jag tappar mitt flow och emellanåt tappar jag även känslan i den scenen jag höll på att skriva. Det blir mycket "läsa om" och komma in i det igen och sedan är det dags att göra något annat. Harry tycker det är lagom skoj när jag skriver, oftast får jag en liten bebisfot på armen som sparkar mig tills han återigen har min uppmärksamhet. Min lilla sötnos!

Just nu: Mamma tycker Harry ska sova- Harry tycker mamma är tråkig för att hon skriver blogginlägg. Spark och spark. 

8391 ord

6 aug. 2015

Det går bra med skrivandet nu, varje kväll när jag har nattat Harry sätter jag mig ner och skriver. Varje tupplur vår lilla prins har - skriver jag, även om dessa stunder är få och korta så känner jag att jag äntligen kommer vidare i mitt nyaste projekt.

Åh så underbart det känns att äntligen vara i skrivfasen igen och skapa något nytt. Jag har redigerat så himla länge att det är skönt att få sätta tänderna i något nytt. Än så länge har jag skrivit 8391 ord - målet är omkring 80 000 ord... så jag har en bra bit kvar. Men om det rullar på så bra som det gör nu kommer jag kunna ha ett färdigt råmanus till december (senast).

Det är äntligen tyst i lägenheten, det kan bara betyda en sak; Harry sover. Med öppen balkongen och solen i naken sätter jag mig framför min dator. Dags att skriva tills ögonen går i kors... alltså om en timme eller två ;)

Back on the road again?

29 juli 2015

Det finns en anledning till att bloggen har stått tom i fyra månader, jag har en ny prioriteringslista;

1. Se till så att min energiknippe till Harrybebis är nöjd och glad - ett arbete som håller mig ockuperad 98% av min vakna tid. 
2. Hinna med de basala behoven så som att borsta tänder och äta mat... fast egentligen mat är överskattat, godis funkar också ;) 
3. Skriva, just det, hur gjorde man nu? 

När man snackar om den första bebistiden får man ofta höra att det är kaos i början men att man till sist kommer landa i en vardag. Jag kan idag meddela att det här flygplanet har landat !äntligen! men sicken resa - åksjuka deluxe! Rutiner är i alla fall på plats, sömnförrådet har fyllts på och jag har till och med hunnit med att kamma håret, hurra! Inte nog med detta har jag återigen börjat skriva. Jag har nämligen ett nytt projekt, en ny romance på gång. Mer om det i ett senare inlägg.  

Men för att spola tillbaka lite. Idag fick jag en kommentar från Charlotte, hon frågade hur det gick med manuset jag skickade in till bokförlagen i mars. Uselt, kan jag kort sammanfatta det. Detta har också varit en bidragande faktor till att jag inte har uppdaterat blogg eller prioriterat skrivande när det har funnits utrymme.

Fyra förlag- fyra standard refuseringar. Nästan alla dök upp i mailen två veckor efter att jag fick Harry. Jag hann därför inte riktigt med att bearbeta det utan lade det åt sidan. 2 månader senare kom paniken och jag började pilla på manuset igen. Desperat skickade jag till ytterligare tre förlag och väntar för tillfället på svar från två. Efter det andra utskicket fick jag tillbaka en refusering som var lite lite positiv, inbillar jag mig. Det var en standard men med en positiv tvist... tror jag. Att tolka refuseringar kan man ägna sig många timmar till men resultatet är detsamma, inte intresserade. 

Så... uselt! Just nu är det blandade känslor. Emellanåt känner jag mig sådär värdelös och funderar på om jag ens kan skriva. Jag kanske bara borde inse faktum att jag saknar talang för skrivandet och istället borde skaffa en ny passion, lägga pussel? Denna deppiga känsla varvas med positiv energi till att fortsätta kämpa. Skriva är det enda jag vill göra och jag ska absolut inte ge upp förrän min dröm går i uppfyllelse. Men... Ja, det går upp och ner, klassisk "post"refuserings humör. 

I detta hagel av refuseringar och livsförändringar har jag i alla fall börjat skriva igen. Det nya projektet ger ny energi, nytt hopp och jag håller hårt i den känslan. 

Mål den här veckan; öppna mitt word-dokument VARJE dag! Om inte för att skriva, titta på det jag har skrivit. Eller skriva ett torftigt ord. Strunt samma så länge jag öppnar det.  


Söta lilla Harry, han blir bara större och större! 




Snigelfart

21 apr. 2015

Dags för mig att erkänna: jag har inte skrivit något sedan de sista inlägget! Anledningen är blöjbyte, powernaps, matande och gosande med bebis. Jag har inte riktigt fått till en bra rutin med skrivandet sedan Harry kom till världen. Men jag antar att det tar sin tid innan man landar, det har trots allt bara gått tre veckor.  Jag tänker dock en hel del på mitt nyaste projekt men jag skulle gärna vilja att tankarna kommer ner på papper.... jag ska bara byta en blöja, mata och sen gosa lite till men sen så ;)

Det känns faktiskt lite konstigt att gå från en vardag som kretsar kring skrivandet till att knappt hinna med att skriva dagbok varje kväll. Jag läser en hel del mammabloggar som påpekar hur livet plötsligt blir komplett med en bebis. Att få Harry är verkligen en av det bästa som har hänt mig men jag skulle inte säga att livet över en dag blir komplett och jag vet varför. Jag känner det i fingrarna, jag drömmer om det och varje gång jag tittar på bokhyllan känns det som en klump i magen... det är längtan av att få skriva igen. Att skriva är en sådan viktig del i mitt liv att utan det känns det tomt. En bit som saknas. Det är när man tar avstånd från något man verkligen gillar som man inser betydelsen. Och det är härligt att veta ens stora passion i livet men det är även jobbigt när man inser att tiden inte räcker till för att göra det man älskar. Nej, nu måste jag verkligen försöka ta mig själv i kragen och hitta tid för skrivandet igen, jag bara måste!





Back in business

9 apr. 2015

Skrivandet har fått ta en liten paus den senaste veckan men nu kan jag inte längre hålla mig, det kliar i fingrarna. Jag passar därför på att fixa lite med mitt nya manus undertiden lillkillen sover. Just nu jobbar jag med karaktärerna, jag börjar från grunden och jobbar mig sakta framåt. Att komma på karaktärer är en aspekt med skrivandet som jag verkligen älskar. Jag är en personkännare och tycker det är kul/ intressant att jobba med människor, därav mitt yrke som socionom. Min erfarenhet av att jobba med människor tror jag definitivt hjälper mig när jag skapar karaktärer till mina manus. Det hjälper mig att inte fastna i det stereotypiska svart/vita utan fokus ligger mer på det realistiska, karaktärer som befinner sig i gråskalan. För det är just gråskalan som jag gillar att utforska. Ingen person är helhjärtat ond eller helhjärtat god. Alla har en historia, en bakgrund, som formar och ger förståelse för beteende här och nu.

Nu får jag allt fortsätta med mitt skrivande, snart vaknar lilla Harry!



När tiden stannar

3 apr. 2015

Som ni kanske har märkt har det varit tyst på bloggen den senaste tiden och anledningen är Harry. Vår underbara Harry kom i måndags och dagarna sen dess har bara kretsar kring det lilla livet.


Jag återkommer med en mer kontinuerlig uppdatering av bloggen så fort vi har landat här hemma. 
Ha en trevlig lördag :) 

Början på något nytt

26 mars 2015

Planen var inte alls att jag skulle hinna klart med mitt manus innan deadline men det gjorde jag (yeah, tummen upp). Detta betyder att jag nu har tid över till andra skrivprojekt i väntan på knodden. Jag har därför börjat på en synopsis till mitt nästa manus. 

Det var inte så länge sen jag hade en dröm som gav mig en vision om vad jag vill att min nästa bok ska handla om, även den kommer att vara en romance. Det kliar verkligen i fingrarna, vill ju bara börja skriva på första kapitlet direkt. Men nej, denna gång ska jag köra "the Larry Brooks- style", alltså planera och strukturera innan jag börjar skriva. Jag tror definitivt på att om man har en bra grund att stå på när man börjar att det underlättar hela skrivprocessen och redigeringen. Larry Brooks bok Story Engineering är helt klart värd att läsa och även om den är på engelska och är lite svår att förstå emellanåt kommer han med många kloka och värdefulla råd!  

Japp, nu ska jag återgå till min synopsis :) 




Tålamod

23 mars 2015

Min barnmorska berättade för mig att hon hade upptäckt att den yngre generationen har svårt med att vänta, att de saknar tålamod. Jag förstod vad hon syftade på. Jag är själv van vid att det mesta ska gå i en rusande fart. Det finns till exempel få saker som är så irriterande så som ett långsamt internet eller att vänta i långa köer på sin tur. Skrivandet är definitivt något som också kräver tålamod. Det tar lång tid att få ihop något läsbart och det tar ännu längre tid att "piffa" till det så att det faktiskt blir något vettigt. Och sen gäller det att ha tålamod när man väntar på svar från bokförlagen. Ja för att sammanfatta skrivandet så krävs det en hel del tålamod.

Har jag tålamod? Ja, det skulle jag nog säga att jag har, annars hade jag gett upp skrivandet för länge sen. Tycker jag att det är kul att behöva använda mitt tålamod? Nej, inte direkt men jag är införstådd med att vissa saker behöver ta sin tid. Det var som min barnmorska svarade på min fråga när bebisen kommer. "Veronica, det gäller nu att ha tålamod. Bebis kommer när den känner sig redo och det finns inget man kan göra för att skynda på den processen." När hon sa det fick det mig att tänka på mitt manus. I princip gäller det samma sak med det; Ha tålamod, manuset blir publicerat när det är redo för att bli det. 

Så ja, nu är det bara att vänta och ha tålamod. Vänta på bebis och vänta på svar från förlagen.



En dag att minnas

21 mars 2015

Och där lämnade mitt kära manus sitt trygga bo för att testa sina vingar ute i det vilda. Jag har skickat Blått blod, Rött hjärta till 4 bokförlag och det känns bra. Det har varit en intensiv period av redigering det senaste året och med hjälp av testläsare och lektör har manuset utvecklats till något jag är riktigt stolt över. Att vara med i Harlequins författartävling gav också eld i baken. Det tog sig enda till topp 25 och efter samtalet från en redaktör på Harlequin fylldes jag med bottenlös glädje och motivation.

Det har verkligen varit en kamp att få till det här manuset men sicken resa, jag gör den gärna igen... jag ska bara andas ut en liten kort stund ;)

Det regnar i Lund idag men jag känner bara sol och glädje, det är en bra dag!


Veronicas tryckeri

20 mars 2015

Nu finns det ingen återvändo, skrivaren är i full gång med att printa ut manuset. Vilket betyder att denna version är den som kommer skickas till bokförlagen... åh, vad spännande och oerhört läskigt! Men det känns bra! Jag har ändrat massa de senaste veckorna och manuset har inte varit så här trimmat och bra som det är nu. Nej, jag är stolt över vad jag har åstadkommit! Sen är ju frågan om bokförlagen känner likadant men det får jag inte veta förrän svaren dimper ner.

Än så länge är jag och skrivaren vänner. Jag bar in den i vardagsrummet så att den skulle få vara nära sin vän internet. Så förhoppningsvis ska det inte ta hela dagen att skriva ut två kopior av manuset, men man vet aldrig när det kommer till min kära Epson. Den gör lite som den själv vill ;)




Ogräs!

18 mars 2015

Igår hann jag med att printa ut de första kapitlen och läsa igenom. Jag är glad att jag gjorde det samtidigt som jag blev så himla irriterad när jag hittade småfelen som jag hade missat när jag läste på datorn. Att det aldrig kan bli "perfekt"!! AH, känns som om jag jobbar i motvind. Det blir nästan så att jag vill strunta i felen bara för att det känns som om det kvittar hur många gånger jag läser så finns det alltid något ogräs att hitta i texten. Suck! Ja, jag hade ett litet moment igår när jag ville bränna manuset men det antar jag är en vanlig känsla när man redigerar. Jag ändrade såklart felen och planerar idag att skriva ut sidorna igen.... och läsa igen!

Ni som har följt bloggen ett tag vet ju om att jag och min skrivare har ett speciellt förhållande, ni kan läsa mer här.  Så jag gillar inte direkt att skriva ut men det är bara att kämpa på för den här skrivaren ska på fredag lyckas printa ut 2 upplagor av boken... vi får se hur det går eller snarare hur lång tid det kommer ta ;)




Lite vardagskärlek

17 mars 2015

Gravidtrött och gravidseg men jag har ändå lyckats ta mig till min arbetsplats i köket och öppnat upp mina dokument. Jag är klar med redigeringen och behöver nu läsa igenom de första kapitlen igen samt finputsa följebrevet. Jag har en plan, nu ska jag bara finna kraft till att slutföra den...

Pausar med att googla efter kärleksinspirerande saker som kan väcka energin inom mig.

Kina Grannis lyssnar jag ofta till när jag skriver, hon är en mästare på kärlekslåtar. My Dear är en låt från hennes senaste skiva och musikvideon är inspelad under hennes bröllop... så himla mysig! 

Kärleksgifs <3


Åh Romeo & Juliet och Dagboken är två av mina favoriter när det kommer till kärleksfilmer! 


Så, nu får jag sluta googla och börja arbeta igen! 

Där försvann den helgen

16 mars 2015

Det har inte blivit så mycket skrivande i helgen. Hann med några dialoger på lördagsmorgonen annars har helgen bestått av sociala aktiviteter, för en gångs skull. Det är som att man lämnar sin mörka lilla grotta för en stund och upptäcker att det faktiskt finns andra människor man kan prata med.. o inte bara sina karaktärer i manuset ;)

Igår blev jag överraskad med en baby shower. Har aldrig tidigare varit på en men kan helt klart rekommendera det, massa sötsaker och sen fick jag dessutom presenter. Det kan inte bli så mycket bättre än så ;)

Men nu har jag vaknat upp ur min sockerkoma och är tillbaka till vardagen och manuset. Jag har 50 sidor kvar att fixa klart, så jag ser mållinjen, yeah!


I redigeringsdimman

13 mars 2015

Tystnaden på bloggen handlar om att jag just nu är inne i en intensiv redigering för att kunna hinna klart till min deadline. Intensiv, inte som att skriva dagarna och nätterna långa för det orkar inte min gravidkropp utan mer att jag skriver varje dag under min "aktiva" period, de få timmarna då jag inte äter eller vilar ;)

Det är en hel del som behövs fixa innan Blått blod, rött hjärta, är redo för att skickas in. Jag gör ett omfattande arbete med mina dialoger. När jag började skriva på mitt första manus 2007 så undersökte jag hur man skrev dialoger men jag har inte gjort det särskilt bra för nu allt för många år senare har jag insett att jag har gjort fel. Härligt, med tanke på hur många böcker jag har läst och helt har missat hur man korrekt skriver dialoger. Jaja, aldrig försent att lära sig.

När jag nu befinner mig i denna dimma får det mig att tänka tillbaka till 2013 när jag i en solstol på Rhodos redigerade samma manus (herregud så lång resa det här manuset har haft, och än är resan inte slut). Åh, jag hade mer än gärna suttit och redigerat i samma stol, under samma parasoll med en ananasdrink nära till hands :)


Att våga!

10 mars 2015

Jag börjar närma mig slutet på den här redigeringsomgången vilket betyder att jag strax ska skicka iväg manuset till bokförlagen. Detta faktum blandas med både glädje och oro. Glädje, då det är ett mål som jag har jobbat hårt med det senaste året för att kunna uppnå. Oro, för vad som händer när det är inskickat.

Jag har tidigare blivit refuserad och jag vet därför hur det känns när man får ett negativt svar. Det är så många känslor, skam, besvikelse och en hopplöshet.. så det är så mycket som behövs bearbetas innan man står på benen igen. Trots refuseringar har jag fortsatt med mitt skrivande, jag har skrivit nya manus och bearbetat gamla. Jag har inte gett upp, men enkelt har det inte varit. Det har varit perioder då jag har velat kasta bort min dröm för att jag har känt mig som världens sämsta. Och lycklig har jag varit när jag har kommit över refuseringsdeppen och fortsatt... Med det i åtanken, ack va orolig jag är för att hamna där igen. Jag vet att denna rädsla ligger och lurar i bakgrunden av mitt nuvarande redigeringsarbete. Jag känner hur jag ibland jobbar långsammare, precis som om jag inte vill bli klar. Sen vissa dagar vinner min envishet och jag arbetar med manuset i flera timmar. Det är en ständigt kamp.

Jag försöker bibehålla fokus och tänka på vad jag vill med mitt skrivande och vad jag behöver göra för att nå detta. Jag måste helt enkelt skicka manuset till bokförlagen, för om jag inte vågar "spela" kan jag inte nå mitt mål. Jag ger mig därför in i denna process igen och hoppas innerligt att mitt hårda arbete ska ge resultat.


Konstnär eller underhållare?

9 mars 2015

I helgen läste jag klart vinnare till Augustpriset 2013 (Årets svenska skönlitterära bok): Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek skriven av Lena Andersson. 

Så vad tyckte jag? Ja, kort sagt är Egenmäktigt förfarande konst. Det är kluriga sammansatta meningar. Ord som man inte riktigt förstår att de kan passa tillsammans men som Lena Andersson på något sätt lyckas göra till ljuv musik. Likaså de förunderliga beskrivningarna och jämförelserna, det är konstigt, annorlunda, men ändå passar det perfekt. 

Det är helt klart konst men under alla dessa penseldrag hittade jag en bristande handling. Enligt mig var inte handlingen tillräckligt underhållande för att hålla mitt intresse uppe från början till slut. Utan jag läste klart boken för att jag tyckte den var vacker skriven. Detta fick mig att fundera kring syftet med böcker. Böcker så som Femtio nyanser av honom är långt ifrån "konst" men det funkar ändå för att det finns en handling som väcker intresse hos läsaren. Jag gillar båda typer, fast på olika sätt. Dock läser jag de underhållande böckerna oftare då det är mer lockande för mig som läsare med en handling som får mig att inte vilja släppa boken. Själv skriver jag också underhållande manus då mitt fokus brukar ligga på handlingen. Jag bemästrar dessutom inte språket på samma sätt som Lena Andersson, och om jag skulle försöka måla ihop ord på samma sätt skulle det framstå som konstigt snarare än konstnärligt. Jag jobbar därför utifrån min styrka. Och sen kan jag tycka att det behövs underhållande författare precis som konstnärliga. 

Om ni inte har läst Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek kan jag rekommendera den. Det är som att spendera en dag på Louvren. 



Idag..

7 mars 2015

... redigerar jag dialoger, badar skumbad, lyssnar på The Temptations och läser den förunderliga boken "Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek". En bra lördag!


På det igen!

6 mars 2015

Jag är i full gång med att redigera manuset och den här omgången fixar jag som sagt efter testläsarnas synpunkter. Den stora förändringen är att jag ändrar alla dialoger till ett annat tempus så att det matchar resterande av texten. Jag ordnar även till ett par "hål" i handlingen, saker som har försvunnit i tidigare redigeringar och som behövs för att den råda träden ska vara komplett. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag har fått från testläsarna, det gav mig tips på förbättringar som jag själv inte hade tänkt på. Så verkligen super med testläsare! 

Jag tänkte att denna redigeringsomgång skulle ta evigheter i och med jag måste ändra i alla dialoger men jag fått upp ett bra tempo och är redan på kapitel 11 av 30. Det känns faktiskt bra att ha låtit texten vila i cirka en månads tid så att man har kunnat få lite distans och därmed kan förhålla sig mer kritisk till den. Jag är dock orolig för att min deadline kan komma närsom (bebis väntar ju på ingen) så jag försöker jobba på så gott jag kan så att jag blir klar så fort som möjligt. 

Dags att återgå till manuset! Hoppas ni får en bra fredag!

Mina långa lista på ändringar har jag bredvid mig, ser fram emot att kunna bocka av efterhand som jag blir klar :) 

En som har lyckats med sin uppföljare

4 mars 2015

Jag gillar uppföljare samtidigt som jag inte gör det. Det positiva är att man får mer av en historia som man gillar men dock har uppföljare en tendens att bara upprepa det som var bra i bok ett. Och då man redan har läst det blir det inte samma effekt när man nu läser det ännu en gång ( så känner jag lite för Divergent- serien). Då föredrar jag helt klart uppföljare som är "fristående". Hur som helst ville jag ändå läsa Samantha Shannons uppföljare till The Bone Season- The Mime Order. Jag älskar den världen hon har skapat och vill fortsätta läsa om Paige och Scion. Och trots att jag är skeptiskt till uppföljare hade jag ändå höga förväntningar... o ja, besviken blev jag då inte.

The Mime order var riktigt bra och det som verkligen höjde den var att den inte var lika bunden till ettan på samma sätt som serier brukar vara. Bok två utspelade sig i en miljö som inte var lika utforskad i ettan och nya karaktärer introducerades. Storyline fortsatte såklart från bok 1 men samtidigt skapade Sammantha ett nytt mål, vilket höll spänningen uppe enda till slutet.

Det enda som jag saknade i The Mime order var mer kärlek, åh vad jag vill ha mer "vuxen kärlek" i alla dessa fantasyböcker och då syftar jag inte på "Twilight- ungdomskärleken" utan PASSION. Varför är kombinationen av passion tillsammans med det övernaturliga så sällsynt? Jag har nog inte läst en enda fantasybok där kärlek har fått vara en av grundpelarna, vilket är synd.

Men bortsett från bristen av kärlek så är det tummen upp för The Mime order! Har läst att Samantha Shannon planerar 7 böcker i den här serien så hoppas verkligen att hon lyckas hålla uppe denna nivå i de andra böckerna också.

Fokus!

3 mars 2015

Fokus var tanken, i alla fall tills jag bestämde mig för att registrera mig på Netflix... ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Läste massa gravidbloggar där kvinnor är i slutet av sin graviditet (precis som jag) och de kollade på Netflix hela dagarna... och tyvärr verkade det inte behövas mer reklam än så för plötsligt befann jag mig också i samma träsk. 

Nej, jag måste verkligen fokusera mig, det här manuset ska in innan bebis kommer, det bara måste! Jag har inte bara tittat på Netflix idag utan även sammanställt en lista, (finns inget som fördriver tid så pass bra som att sammanställa listor, men jaja), en lista för vad som ska ingå i den sista redigeringen av manuset, en lista baserad på mina testläsares förslag. Jag har också sammanställt en lista (ja tyvärr, ännu en), på vilka bokförlag som jag ska skicka till. Det blir antingen 4 eller 5 förlag jag skickar till samtidigt, är det lagom? Sist skickade jag till 3 förlag och då det tog upp till ett år innan jag fick svar gjorde det att den utskickprocessen gick lite väl långsam, så den här gången tänker jag att det är bättre att skicka till fler. Samtidigt som jag har hört att man inte ska skicka till för många... hm! 

Nu är planen att jag ska skriva ut mina listor och sedan börja titta på manuset... det kanske blir lite netflix där emellan, men bara kanske ;) 


Lugna söndag

1 mars 2015

Jag har tagit en liten paus nu i helgen för att samla energi inför veckan. Helgaktiviteterna har därför varit relativt lugna. Jag har läst The Mime order av Shannon och lyssnat på inspirerande musik. Har även tänkt mycket inför mitt kommande manusprojekt och åhh va det kliar i fingrarna. Jag vill så gärna påbörja det nya manuset men jag måste avvakta för att bibehålla fokus på Blått blod, rött hjärta. 

Även om det känns konstigt och lite jobbigt att inte ägna helgen till skrivandet så är det ändå bra med en liten paus så att man kan påminnas om kärleken man har för det. 


Semester = Skriva

27 feb. 2015

Idag är det första dagen på min semester och därefter väntar föräldraledighet. Detta innebär att jag har en hel månad på mig att redigera klart manuset och skicka iväg det till bokförlagen innan bebis kommer.

Att vara ledig känns helt underbart! Det är som om jag äntligen får smak på hur det är att kunna skriva på heltid. För att dessa lediga dagar inte ska slukas upp av powernaps och googling av onödiga saker på nätet så har jag strukturerat upp ett schema. Börja skriva kl 9 (ja, lite lat får jag vara med tanke på mitt tillstånd ;) och skriver fram till till lunch. Lunch och därefter en promenad (det är visst bra med frisk luft ;). Sen skriva lite till och vid 15 tänker jag läsa.

Jag kan stolt meddela att jag idag blev klar med mitt följebrev, det tog bara sin lilla tid! Men äntligen!

Solen lyser, himlen är hyfsat blå, jag är ledig och har energi, nej jag känner mig så där läskigt positiv idag ;)

Hoppas ni också har en bra fredag!



Underbara bokrea!

25 feb. 2015

Bokrea, nu är du äntligen här! Tanken var att jag skulle vara på Akademibokhandeln redan klockan 7 i morse, det kändes som en bra idé tills jag insåg att jag är världens gravidaste och tröttaste person. Istället begav jag mig dit efter jobb och för en gångs skull blev jag positiv överraskad över utbudet Akademibokhandeln i Lund hade att erbjuda. Det var inte bara inbundna böcker på rea utan även pocket. Det fanns till och med engelsk litteratur i massor!

Det slutade med att jag kom hem med följande fynd:

Den enda rätta av Susanne Bolt (29:-) 
Secret av L. Marie Adeline (49:-)
Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg (29:-) 
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (59:-) 
Sagan om Pelle Kanin av Beatrix Potter (39:-) 


Hade också velat åka in till Hamrelius Bokhandel i Malmö där de nu rea ut hela sitt sortiment, man får 40% rabatt på alla böcker fram tills på söndag. Jag hade säkert hittat ännu fler fynd där men har inte tid för en sådan utflykt. Men för er som bor i trakterna kan jag tipsa om ett besök, ni kan läsa mer om deras rea här.

Har ni hittat några bokfynd idag?

Vad händer?

24 feb. 2015

.... inte mycket för tillfället, tröttheten har kapat skeppet. Det är nu svårt att sitta en längre stund framför datorn utan att somna, vilket betyder att skrivandet går mycket långsamt fram. Just nu har jag pumpat mig själv med massa choklad så att jag ska kunna redigera klart mina noveller. 

För att hålla igång motivationen: 
  • Läser de fina orden från mina testläsare 
  • Lyssnar än en gång på Fifty shades of Grey- albumet, verkligen passande bakgrundsmusik när man skriver romance. 
  • Läser författarbloggar... och drömmar mig bort till en liknande vardag! 
  • Äter massa choklad (o lite frukt för att dämpa mina dåliga hälsoval ;) 

Nej, nu får jag återgå till novellerna, snart, snart klar och sen är det dags att fortsätta med manuset. 


Helgen är räddad!

21 feb. 2015

Alltid lika kul när jag hittar den här i brevlådan: 


I det här numret ska det handla om research, vilket låter väldigt intressant! Det får bli ett kort inlägg idag, för nu vill jag läsa ;)  


Konsten att skriva följebrev

20 feb. 2015

Det är dags att skriva det där följebrevet men jag måste erkänna att det är skrämmande, vilket är knepigt. Jag har skrivit en hel bok, ett litet brev borde inte vara några problem! Men tyvärr är jag så där urtypisk svensk som inte är bekväm med att skryta om mina starka sidor och ett följebrev ska ju vara säljande och visa mig och mitt manus i bästa skick. Man ska dessutom vara koncist, informativ samt väcka intresse, det är mycket man ska lyckas med under en väldigt begränsad yta. 

Genom åren har jag helt klart blivit bättre med att skriva följebrev, tror mitt första brev inleddes med "Hej mitt namn är... och jag är ... år gammal ", något i stil med det, haha lite mindre lyckat! Tror även jag fick med det typiska misstaget "Detta är min dröm". Efter att ha läst mycket om vad man ska undvika i följebrev tycker jag att min utveckling har gått framåt (tummen upp för det)... men ändå är följebrev svåra. 

Debutantbloggen har varit väldigt hjälpsamma, de har till och med lagt upp sina egna följebrev. Ni kan hitta deras tips här: 

Myten om följebrevet

Ännu mer följebrev

Sofia avslöjar följebrevet

Om ni har några råd får ni gärna dela med er! 

Att banta sidor!

19 feb. 2015

Norrsken av Frida Skybäck är nu genomläst och det var en mysig bok, önskade mig dock lite mer kärlek i handlingen men det gör jag ju nästan alltid, det är enbart Simona Ahrnstedt som lyckas med att fylla böcker med tillräckligt mycket kärlek så att jag känner mig nöjd! 

Nu står Voyager på tur, vilket är den tredje boken i Outlander-serien av Diana Gabaldon... japp, jag ska läsa den, jag ska bara... Den har nu väntat på mig i flera dagar och trots att tid har funnits förblir den oläst. Jag har den liggandes på mitt nattduksbord och stor som den är så tar den upp hela ytan... men ändå låter jag den ligga där. Jag insåg till sist att jag faktiskt undvek boken och efter lite grubblande kom jag fram till orsaken bakom detta knepiga beteende, den är ju alldeles för tjock! Voyager är precis som de andra böckerna i serien en tegelsten! Storlek brukar inte skrämma mig men när jag läste Dragonfly i Amber (bok 2) tog det mig evigheter att ta mig igenom den och emellanåt orkade jag inte ens läsa allt utan bara bläddrade förbi... det var tok för många beskrivningar och meningslösa händelser. Det är så synd när bra handling dränks i för mycket krimskrams. 

Behöver böcker verkligen vara så tjocka? Det är få tjocka böcker jag har läst som jag har tänkt att det var vettigt att de var 1000sidor annars hade boken inte varit lika bra. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt för efter ett tag blir det bara för mycket, jag kan nästan tröttna på karaktärerna och bli irriterad för att handlingen går så låååångsam fram. Nej, jag tror inte på det där med mängd, det är bättre att satsa på kvalité framför kvantitet. Eller vad tycker ni? 

Jag lovar, jag ska läsa Voyager, jag vill ju så gärna veta vad som händer... men åhh vad jag önskade att den vore 300sidor kortare! 


Vårkänslor

18 feb. 2015

Våren har hittat till Lund idag, i alla fall en kort stund mellan 12-13 ;) Solen strålade och jag blev nästan lite varm i min vinterjacka (betoning på lite). Den korta stunden av vår fyllde mig med energi och när jag tittade upp på folket runt omkring mig såg jag på deras leenden att de kände likadant. Det är härligt när våren kommer, det är som att man vaknar till och börjar "leva" igen. 

När jag kom hem rusade jag till min dator och började skriva, inspirationen flödade... och sen gick solen i moln och nu har jag fastnat. Det är knepigt det där. Men strunt i det, för snart så kommer solen hänga sig kvar lite längre och jag bara längtar tills jag kan spendera en eftermiddag till att skriva på balkongen... det kan jag i och för sig göra nu också men jag skulle gärna inte behöva sitta med jacka och vantar. Utan tänker mig värme, iste och en data, längtar! 



När man inte riktigt följer den där planen

16 feb. 2015

Jag skriver för tillfället på två noveller som strax ska skickas in till olika tävlingar och samtidigt som den processen är igång har jag nu börjat få in feedback ifrån mina testläsare på manuset. Jag har ju en plan men ändå känns det allt lite stressigt just nu, novellerna är skrivna men jag är långt ifrån klar och det hjälper inte att allt jag vill göra (skyller som vanligt på graviditeten ;) är att sova och äta godis. Dock går det att kombinera skrivandet och godisätandet, men ändå känns tiden begränsad. Jag vill dessutom bara börja på manuset igen efter att jag har fått riktigt bra förslag på ändringar... men jag får inte glömma novellerna. Ahh, och sen borde jag har valt ut bokförlag och sammanställt ett vettigt följebrev... men inget av det har jag ännu gjort. 

Mycket på listan men snart går jag i alla fall på föräldraledighet/semester och då finns det mer tid till att skriva, sova och äta godis. Jag hinner, tänk positivt! 


Nyckeln till mitt hjärta

14 feb. 2015

Min make har efter snart 8år lärt sig vad som är nyckeln till mitt hjärta: Böcker! Andra vill ha blommor och choklad men jag vill bara ha böcker i massor.  Vi brukar inte direkt fira alla hjärtans dag  men en liten present överlämnas emellanåt och i år fick jag The Mime order av Samantha Shannon. Som jag har längtat efter den här boken, gillade första jätte mycket och var riktigt imponerad över den värld Samantha har skapat. Sicken talang hon har!

Dagen till äran skulle vilja fylla den med massa kärlek och hade gärna läst Simona Ahrnstedts kommande bok En enda hemlighet och sett filmen Love, Rosie... Tyvärr är ingen av dem släppta än men den som väntar på något gott...


Hoppas ni får en bra lördag :) 

Fiskar bokförlag

13 feb. 2015

Det är dags att börja tänka bokförlag för senast den sista mars ska jag skicka in manuset. Jag har förstått att det är viktigt att matcha manus och bokförlag, det är ju ingen vinst med att skicka en romance till ett förlag som bara ger ut barnböcker.. vilket känns ganska logiskt! Det svåra är dock att veta vilka bokförlag som är intresserade av just romance då den genren är ganska bristfällig i Sverige. 

Jag har googlat runt massa men det är inte det lättaste att hitta.. inte för att något med skrivande egentligen är lätt. Sen är också frågan om man kan skicka till samma förlag som man använde sig av för tre år sedan. Jag har ju gjort så mycket med det att det nästan är som ett helt annorlunda manus från när jag skickade in det första gången. Så jag borde ju kunna skicka det igen...

Hm, många frågor att ta ställning till, jag får se hur jag gör. Jag kommer nog att välja båda stora och små förlag och förhoppningsvis är det någon som nappar! Hoppas, hoppas! 




När tröttheten segrar

11 feb. 2015

De dagar jag jobbar är energin nästan obefintlig när jag kommer hem, vilket antagligen beror på att gravidsömnen inte är den bästa... antar dock att "bebissömnen" kommer vara ännu sämre ;) Det har därför inte blivit något skrivande varken idag eller igår. Jag har dock hunnit med att kolla på den kommande bokrean och på det flesta nätbutiker kan man nu förhandsboka böcker. Jag brukar inte köpa böcker under rean då det engelska utbudet inte är så bra men då jag har lovat mig själv att läsa mer svensk litteratur tänkte jag passa på att hitta några fynd.

Är bland annat intresserad av följande:


Har hört mycket gott om Egenmäktig förfarande- en roman om kärlek av Lena Andersson så den skulle gärna vilja köpa. Jag ser även fram emot att fynda lite barnböcker, knodden måste ju ha minst lika många böcker som jag ;)

Har ni hittat något intressant på bokrean?

Måndag igen

9 feb. 2015

Klar med första utkastet till novell nr 1, nu låter jag den vila och börjar istället med novell nr 2 som ska handla om kärlek, vilket är mitt favoritämne. Båda novellerna ska vara inskickade i början av mars så tiden är lite knapp... men för att inte skriva noveller särskilt ofta finner jag faktiskt det roligt. Det är korta projekt som man ser ett slut på inom snar framtid, inte som med böcker som tar lite längre tid att skriva.  

Jag är ju ett fan av 9gag och brukar hitta lite "bokliga" fynd där emellanåt, senaste var den här: 

Gillar dessutom att boken har varit på NewYork times best seller list, måste vara många som känner igen sig i detta problem ;) 


Tack drömmar!

8 feb. 2015

Jag brukar få hjälp med bokidéer från mina drömmar och jag kan erkänna att alla mina tre manus som jag har skrivit har sitt ursprung i drömmarnas värld. Dock har jag utvecklat vidare på dessa idéer en hel del då drömmar har en tendens att vara allmänt skumma och röriga ;) Nu när jag närmar mig slutet på redigeringen av Blått blod, rött hjärta har tankarna på nästa bok börjat dyka upp, vad ska jag skriva härnäst? 

Jag har en samling av bokidéer men de är ingen idé som jag verkligen brinner för och den kärleken behövs för att man ska orka och vilja spendera så mycket tid som det krävs för att skriva klart en bok. Jag har desperat uppmanat mig själv till att drömma något vettigt men minns knappt mina drömmar längre. Jag har gått långa promenader och försökt locka fram en idé men det har varit tomt. Men igår, ÄNTLIGEN, kom den där drömmen från ingenstans och fyllde mig med massa inspiration... jag vet nu vad jag ska skriva härnäst och det kliar i fingrarna så mycket jag gillar idéen, jag vill bara börja skriva NU.

Åh vad underbart det är när saker bara lossnar. Vi får se hur det går med Blått blod, rött hjärta men det blir nog inte att jag börja skriva på nästa bok förrän efter bebis har kommit. 

Nu ska jag fortsätta med novellen, snart klar med första utkastet :) 




Lättsmält romance

7 feb. 2015

Boken To pleasure a lady av Nicole Jordan försvann i ett nafs och det är helt klart en läsvärd bok om man är intresserad av romance. Jag gillar när böcker fångar en direkt och tempot i handlingen gör att man inte kan lägga undan den, bara ett kapitel till och sen blir det minst tre till. 

Jag har inte tidigare läst något av Nicole Jordan men jag gillar hennes författarstil i To pleasure a lady, hur hon lyckades bygga upp en god kemi mellan karaktärerna och längtan som de delade för varandra höll sig intressant även om den var "långvarig". Dialogerna var också super, sådär talspråkisch och fräscha. Jag kan fortfarande tycka att engelska ter sig mycket bättre i skrivna dialoger än svenska. Tycker svenska har en tendens att bli så formellt på papper.. men det kanske beror på att vi svenskar pratar mer stelt än engelsmän ;)  

Vilket som, en helt ok bok dock var slutet lite trist, det var som på nyår när alla har skjutit upp sina raketer och man funderar jaha, vad gör vi nu, går och lägger oss? Så minus till slutet, annars bra! 

Beskrivning hämtad från Adlibris

"Marcus Pierce, a strikingly handsome aristocrat with a wicked reputation, inherits guardianship of Arabella Loring and her two younger sisters - and immediately declares his intention to marry them off. But gorgeously defiant Arabella sparks frustration - and something deeply erotic - in Marcus. After matching both wits and swords with her, Marcus concludes that this beautiful and formidable foe must be his. Having sworn off marriage and men, Arabella wishes to be left alone to run her finishing school for young ladies. To that end, she boldly accepts Marcus's intimate challenge: If he can woo and win her within two weeks, she'll take her place in his bed as his wife. However, if she can resist his considerable charms, the Loring sisters will be granted their independence. Thus an extraordinary game of seduction begins..."

Skriva något nytt

6 feb. 2015

Jag har jobbat så länge med redigeringen av mitt manus att när jag nu sitter och ska konstruerar en novell känner jag mig väldigt frågande. Hur skriver man nu? En novell är så kort så det känns som om man verkligen behöver en plan innan man sätter igång med skrivandet, precis som Larry Brooks förespråkar. Jag har min anteckningsbok bredvid mig och har fått ihop några punkter men det är långt ifrån en plan. Ahh idéen finns där men den där strukturen... ja den verkar ha tagit semester. 

Jag kan erkänna att jag har fuskat och börjat skriva lite men jag märker att utan den där strukturen har handlingen ingen drivkraft. Dock en positiv sak med att börja skriva på något "nytt" är att jag upptäcker att mitt skrivande faktiskt har utvecklats och blivit bättre än sist jag skrev på något nytt. Faktiskt upplyftande ;)

Nej, jag måste erkänna att jag skriver där här snurriga inlägget för att undvika att formulera min novellplan men det är väl dags att ta tag i det. Heja! 

Formulerar ni alltid någon form av plan innan ni börjar skriva på noveller? 


Min fina anteckningsbok som är enbart används till alla min skrivprojekt... o den borde nu även innehålla en novellplan, men snart så! 

När allt annat kommer emellan

4 feb. 2015

Igår och idag har det inte blivit något skrivande, det är knappt så att jag har ork eller tid till att skriva ett kort blogginlägg. Anledningen är mitt jobb och jag verkligen avskyr när skrivandet kommer i skymundan. Skriva är det jag vill göra dagarna långa för det är det som ger mig energi och glädje och när jag då inte hinner med så känns dagarna inte lika bra. Människor kan kämpa hela sitt liv för att komma på vad dem vill bli och vad det är som de brinner för, vissa kommer aldrig underfund med det. Jag har turen att jag vet, men även om jag bär denna kunskap måste jag ändå göra något helt annat... och det måste jag säga är riktigt ruttet! Framförallt stressiga dagar som dessa känns det så där extra värdelöst!

Som det ser ut nu blir det inget skrivande förrän tills på fredag och då är tanken att jag ska fortsätta på min novell med tema utanförskap.

I ett försök att muntra upp det här inlägget bjuder jag på en rolig 9gag-bild om George R.R. Martin: 

Något som George R.R. Martin gör bra så är det att döda karaktärer som man älskar ;) 

Happy monday!

2 feb. 2015

Efter en hel helg av ledighet borde man nu vara laddad på energi men nej... vilket kanske inte är så onormalt, jag har bara blivit drabbad av det klassiska måndagsblues. Det kan även vara graviditeten som spökar, det där med att bära runt på en annan människa är ju lite energikrävande ;) 

Vilket som har jag nu tagit mig till datorn och öppnat upp ett alldeles tomt word-dokument. En tom sida som bara väntar på att bli fylld med meningar... jag har en idé om vad jag ska skriva men nu måste jag bara få ner det på sidan. Hm, hur gör man nu när man skriver ?! ;) Jaja, vi får se hur det går idag! 




Fullt upp

31 jan. 2015

Jag trodde jag hade massor med tid... ja tills jag var tvungen att lägga den tiden på allt oväntat som hände. Varför är det så, en olycka kommer aldrig ensam, inte för att det enbart har rört sig om olyckor utan även positiva saker, men vilket som har händelserna käkat upp min skrivtid. 

Efter mycket arbete har jag nu äntligen fått iväg manuset till mina testläsare, vilket känns skönt men även läskigt. Det här med att andra läser vad man har skrivit är lite obehagligt för jag är så himla ovan vid det. Målet är ju att bli publicerad för att flera ska kunna läsa men då kommer man sitta på en annan trygghet, för då har faktiskt bokförlaget gett bekräftelsen på att detta är tillräckligt bra för att vi ska lägga energi på det. Nu har mitt manus ingen "bekräftelse" att stå på mer än en topp 25 placering i en författartävling. Men men, om man inte blottar sig kan man inte heller få hjälp! Så enkelt är det! 

Nu ska jag stämpla ut och njuta av lördagkvällen! Jag hoppas ni också får en trevlig kväll. 


Kampen om att printa

29 jan. 2015

Något som tar mycket av min skrivtid är att försöka få utskrivet mitt manus... jag och min skrivare kommer inte riktigt överens. Jag trycker skriv ut dem här sidorna men skrivaren reagerar inte, den är som ett trotsigt barn som låtsas inte höra. Jag försöker uppvakta skrivaren genom att damma av den, byta patroner och fylla på alldeles färska papper... men nej inget händer. Tålamodet börjar försvinna men jag bestämmer mig för att undersöka om det är något som gör "ont" invärtes. Jag trycker igång några rengöringsprogram och skrivaren verkar uppskatta det. Jag känner att vi bygger på vår relation så jag trycker på skriv ut och ut kommer två sidor men sedan slutar den igen... japp, och det är så jag har tillbringat min morgon. Än så länge har jag fått ut 10 sidor, tanken är 30, så det här går bra! 

I väntan på att skrivaren ska trycka ut några flera sidor drömmer jag om en stor, snabb och dyr skrivare som slänger ut papper utan att ifrågasätta mina kommandon... o just när jag skriver det här strejkar skrivaren igen (som om den kunde hörde min svikande önska), så ja, nu påstår den att jag inte har något internet, suck! 


Planerar kärlekens månad

28 jan. 2015

Snart är januari över och det är dags för årets kortaste månad, februari. Något nytt som jag har börjat med det här året är att planera skrivandet i en månads förväg, detta för att kunna strukturerar skrivandet och få tydliga "deadlines". Deadline är för mig något viktigt, att ha en tidpunkt som man ska vara klar till. När jag var med i Harlequins författartävling hade jag en väldigt specifik deadline och jag har aldrig skrivit så flitigt som då. Därav fortsätter jag med detta system!

I början av februari kommer jag pausa med mitt manus, då det befinner sig hos testläsare och under den tiden kommer jag istället att lägga energin på två stycken noveller, den ena som ska skickas till SkrivarSidans novelltävling och den andre till Allas novelltävling. I slutet av februari ska jag sammanställa kommentarerna jag har fått från testläsarna och jobba med dem förändringar som behövs. Februari är en kort månad så mer än så kommer jag inte att hinna. 


Här är min fina kalender som jag använder mig av, det är Elsa Beskow som har tecknat bilderna. 



En ny morgonrutin

27 jan. 2015

Jag har hört mycket positivt om Författarpodden men har inte hittat rätt tillfälle för att lyssna på avsnitten... men nu så! En ny morgonrutin är skapad, jag äter min frukost och lyssnar samtidigt på författarna Agnes Hellström och Frida Skybäck. Vilket är en alldeles underbar kombination.

Den här morgonen lyssnade jag på avsnittet som handlar om "Våra värsta missar", vilket är ett aktuellt ämne för mig då jag befinner mig i en redigeringsfas. Jag kan verkligen känna igen mig i den stress de beskriver angående att hitta fel i sina texter. Tyvärr är nog min svaga sida den svenska grammatiken. Detta skapar en osäkerhet, vilket tar tid då jag måste dubbelkolla med min man om vissa meningar bara är skumma eller ifall de faktiskt fungerar (det händer ;). Jag har också en tendens att skapa egna idiomatiska uttryck, vilket min man tycker är väldigt underhållande. Inte att glömma min svengelska... det är helt enkelt mycket att tänka på när jag redigera mitt manus. Dock jobbar jag med dessa "svagheter" hela tiden och mitt skrivande har verkligen blivit bättre desto mer jag skriver och det har även hjälpt med att låta andra läsa mina texter. Så i den här takten kommer jag nog vara ett grammatiskt proffs innan jag går i pension, positive thinking ;)


Testläsare sökes - (inte längre ;)

25 jan. 2015

Jag har nu bestämt mig för att det är exakt testläsare jag är i behov av för att kunna komma vidare med mitt manus. Jag vänder mig därför till er kära bloggläsare för att se om det är någon som är intresserad av att läsa min romance Blått blod, Rött hjärta? 

Jag har redan en testläsare men skulle behöva 1-2 till. Planen är att jag ska hinna klart manuset till lördag (31/1) och skickar då det till er i pdf-format. Då kommer jag även bifoga några stödpunkter som man kan tänka på när man läser det. 

Maila mig på veronica.almer@gmail.com om ni är intresserade av att läsa. 

Här nedan kommer en kort beskrivning av manuset: 


Blått blod, Rött hjärta är en sexig romance som utspelar sig i dagens London och Stockholm. Den svenska kungliga stylisten Eva Blom är van vid att hålla personer på avstånd, rädd för att låta dem se ärren under hennes stålmansdräkt. Henry XII är född till kronprins i det brittiska herraväldet men trots en hel nation bakom sig är han en oerhört ensam person. Han har lärt sig att istället för att bli utnyttjad för sin titel så använder han den för att känna närhet för en kväll. Både Henry och Eva försöker med fysisk tillfredställelse fylla sina tomrum men när de träffar varandra för första gången blir det inte riktigt som det var tänkt. När Eva inte är intresserad av tronen Henry ska ärva blir han ställd men bestämmer sig för att inte ge upp förrän han får henne i sin säng.


Genom resans gång hittar karaktärerna sig själva samt en relation som de inte trodde på och nu måste kämpa för. Det blir en kamp mot ett konservativt kungahus, föräldrar, sjukdom och tiden. Blått blod, Rött hjärta, är en historia om kärlek som ger liv. 

Underhållande undervisning

23 jan. 2015

I alla "Lär dig skriva" böcker står det att nyckeln till att lära sig att skriva bra är att själv läsa mycket böcker. Det tänker jag på varje gång jag sitter med en bok i handen, att det nästan är som att plugga inför en tenta... usch va det lät tråkigt ;) Men egentligen lär man ju sig så himla mycket genom att läsa andras verk. I och med jag själv skriver romance känns det lämpligt att läsa mycket inom den genren för att hitta inspiration och lära sig av proffsen... dock finns det inte så mycket svensk romance så det blir istället engelska verk. Det positiva med det är att min svengelska blir bättre, men svengelska har jag förstått är inte så jätte uppskattat när man försöker bli antagen av svenska förlag. Det har helt enkelt blivit ett problem, jag behöver ju "plugga" svensk romance, så om ni har några tips på bra svensk romance får ni gärna tipsa mig. 

Tills dess får jag underhålla mig med boken som kom idag med posten; "To pleasure a Lady" av Nicole Jordan. 


Energi, var är du?

22 jan. 2015

Det är en sådan dag då produktiviteten står på noll. Jag har en lista på allt jag borde göra men på något underligt sätt hamnar jag ändå på Facebook och andra ganska så onödiga och tidskrävande sidor. Nej, energin har lämnat skeppet och kvar är jag med den där listan.

Det får helt enkelt vara en sådan dag då jag inte ens orkar skriva ett längre inlägg än så här. Jag hoppas även på att min man läser detta och kommer hem med massa choklad till mig... jag kan ju också sms:a honom men suck vad energikrävande det skulle vara ;)

Hoppas ni har en mer produktiv torsdag!


Nästan där

21 jan. 2015

Igår blev jag klar med denna omgång av redigering, det gick betydligt snabbare den här gången vilket antagligen beror på att jag har haft mer tid men även för att jag hade en tydlig plan när jag började. En plan som jag sammanställde efter att ha läst Larry Brooks bok Story Engineering och som omfattade vad jag behövde arbeta mer med eller ändra. 

Nästa steg för det här manuset är att min make ska läsa igenom de styckena som är ändrade. Han är min "korrekturläsare"så han tittar på grammatiken och meningsbyggnader. Min kära make har nog läst mitt manus nästan lika många gånger som mig och han längtar nästan lika mycket som jag tills jag kan skicka iväg det till förlagen ;) 

Känner jag mig klar nu? Nja, men jag läste ett intressant inlägg som författaren Christin Ljungqvist skrev på sin blogg om att man som "grön" skribent ändrar sitt manus så många gånger så att det blir förstört. Hon hänvisar även till något som hennes bildlärare sa till henne, "En tavla blir aldrig klar, du måste bestämma dig för när det räcker". Det tycker jag låter klokt och jag känner verkligen igen mig i det han säger. Jag bara pillar och pillar i manuset men ändå känner jag mig aldrig klar. Men det kanske inte handlar om att vara klar utan mer att man får bestämma sig för att det räcker nu. Det är därför jag också behöver hjälp av testläsare, detta för att jag inte ska ändra massa som kanske inte behövs ändras utan få hjälp med att hitta bristerna och lägga energin på det istället för att vara överallt. 



Yes!

20 jan. 2015


"Edit without mercy", slagorden för dagen! 

Just nu har jag dock pausat med redigeringen för att istället googla runt på det här med testläsare.  Jag har inte tidigare använt mig av testläsare och känner mig därför väldigt nybörjare i området. Är det någon av mina läsare som har använt sig av det tidigare och kan ge mig lite tips på vad man ska tänka på när man använder sig av testläsare? Brukar ni ge någon ersättning eller ställer folk upp gratis? Brukar ni lämna tydliga frågeställningar till testläsarna som de ska svara på?




En tidig morgon

19 jan. 2015

Den här lilla knodden tror min mage är en studsmatta och när man då vaknar kl 5 på morgonen av att en liten bebis hoppar rundor därinne är det riktigt svårt att somna om. Jag vänder mig om, sparkar, vänder mig om igen, sparkar, sparkar hela tiden och det kvittar om jag står, sitter eller ligger. Klockan sju gav jag upp kampen om min sömn, 1-0 till bebis. Istället satte jag mig i köket, tände massa ljus och skrev på boken. Jag är nu på kapitel 25 av 31 och det känns som om jag är på sluttampen av denna redigeringsomgång. Vilket är både positivt och negativt, för när jag är klar är det dags att skicka till testläsare... men är det tillräcklig bra? Den eviga frågan, kan jag göra något mer, bör jag göra något mer? Jag längtar så tills jag är "klar", men jag undrar om jag någonsin kommer känna så. Denna längtan till att få skicka in manuset får mig att ifrågasätta allt jag har gjort och vad gör, är detta verkligen bra eller tycker jag att det är bra bara för att jag inte ska behöva ändra det och kunna skicka in det? Suck! Överanalysera, check!

Så många frågor o så lite svar... jaja jag hoppas att testläsarna ska kunna hjälpa mig med att se om jag är på rätt spår eller i alla fall på rätt kontinent ;)

Härliga måndag!